Det värsta med nätterna är att om man inte kan sova ligger man där vaken ensam i mörkret och då kan tankarna och de inre demonerna härja fritt. 

I natt var en sådan natt. Jag har legat vaken och i natt bestämde sig mina inre små jävlar för att ägna sig åt flaschbacks, denna gång i form av kvickplay, dvs som en snabbgenomgång på melodifestivalen. De lät mig följa med på en resa bakåt i tiden med minnen och bilder jag helst av allt inte vill veta av. Är det inte konstigt hur länge vissa minnen och händelser kan påverka en?