Det är bara att inse och acceptera att vissa perioder är tyngre än andra. . Egentligen så vet jag inte varför, för det är ju inget som har hänt, jag är helt enkelt bara mer ledsen nu, har mer ångest och jag tycks nu vara inne i en nedåtgående spiral. 

Helst av allt vill jag bara trycka undan allt jag känner inom mig för jag orkar inte med dessa negativa och destruktiva tankar och jag har blivit rätt så duktig på det. Jag håller liksom skenet uppe för att "lura" både mig själv och min omgivning att allt är okej. Dels för att inte oroa men också för att jag inte vill att jag ska må som jag faktiskt gör. Jag vill ju inte att det ska vara så här och försöker därmed lura mig själv att allt är bra. Men det går till en viss gräns sen orkar jag inte längre låtsas att saker och ting är bra.

Gränsen för hur mycket jag kan trycka undan är nu nådd och när jag var hos min psykolog i går tog inte mer än högst en minut sen satt jag där i stolen och tok grät utan att egentligen kunna förklara varför. Det är så många känslor och tankar som kommer på en och samma gång att det är omöjligt att bena ut vad som är vad.

Jag försöker alltid vara stark och kämpar hårt för att stå emot alla känslor, tankar och impulser som jag får men just nu har jag tappat orken för ett tag.