Sakta men säkert har jag börjat inse hur sjuk min kropp är.
Sakta men säkert har jag börjat inse hur farlig min undervikt är.
Sakta men säkert har jag börjat inse hur mina organ skriker efter näring.
Sakta men säkert har jag börjat inse hur svårt det är att gå upp i vikt.
Sakta men säkert har jag börjat inse att min behandling här kommer att ta lång tid.
 
Vägdes i morse och hade gått ner igen!
Vart tar allt jag äter nu vägen?!
Det som är positivt är väl att jag inser att ökningen av näringsintag jag ska börja med idag verkligen behövs.
Å även om det känns tungt och jobbigt att vara här så förstår jag att det är det enda rätta för mig just nu.