Efter alla mina intoxer under förra våren bestämde vi att mamma skulle ha hand om alla mina mediciner hemma och ge mig när de ska tas.

Detta har fungerat bra och fungerar fortfarande även om det inte alltid känns så bra. 


Mina tankar på att avsluta mitt så kallade liv har varit väldigt intensiva den senaste tiden och jag har inte kunnat släppa tanken på hur det skulle kunna gå till. I dag kom jag på att jag skulle ju kunna åka till Apoteket och hämta ut mina sömnpiller och häva i mig dem. Kom jag aldrig iväg till Apoteket idag. När mamma kom hem brast allt för mig, jag orkade inte längre hålla inne mina tankar om att ta mitt liv utan brast ut i gråt och berättade om hela min plan för henne,

. Jag berättade om att jag inte orkar eller vill leva längre, berättade om min plan att hämta ut mina mediciner för att kunna ta mitt liv.

Jag bara grät och grät, mamma kramade om mig och sa att hon ändå var glad över att jag berättade för henne.


I morgon ska vi åka tillsammans till apoteket och be dem sätta spärr på mig så att jag inte kan hämta ut mina mediciner själv.

Blandade känslor kring detta men det är nog bäst så antar jag.