Som ni säkert har märkt har jag åter igen hamnat i en svacka, å från i lördags har framför allt maten åter blivit lidande, det blir lätt så när jag mår sämmre. Dels för att jag vet att ju mindre energi i kroppen desto mindre fungerar hjärnan och jag blir helt enkelt avstängd rent känslomässigt. En annan sak är detta med att när jag inte har klara mål framför mig har jag svårt att ta mig framåt. Jag behöver veta vad som förväntas av mig samt att jag behöver garantier att om jag gör på ett visst sätt så händer detta osv 

Nu ikväll kom min älskade syster och nu har vi tillsammans (jag, mamma och min syster) skrivit en vårdplan med steg ända fram till det att jag ska få börja i Uppsala igen (de har ju ett visst krav på mini vikt). Detta ger både mig och min familj tydliga "riktlinjer" och garantier. Detta kommer förhoppningsvis också hjälpa mig att finna motivationen och orken till att fortsätta kämpa framåt.

Vägen kommer inte vara enkel, men jag tror ändå att detta är den väg som är mest rätt för just mig.