Har inte kunnat skrivs på några dagar av den enkla anledningen att jag har legat på sjukhus sen i fredags. Å för första gången i mitt liv har jag legat inne på grund av att jag är sjuk SJUK inte för att jag har tagit intox eller för att jag slutat äta. En ny erfarenhet för mig som gav en liten märklig känsla faktiskt.

Trots att jag vilade mycket, drack, åt och tog både Ipren och Alvedon ville febern ge med sig. Dessutom fick jag som kramper som höll i sig ett tag för att sedan bara tona ut. Mitt på dagen i fredags drabbades jag av ytterligare "krampanfall" men denna gång satt den i betydligt längre. Jag ringde mamma så hon kom hem så fort hon kunde och körde in mig på akuten. Fick komma in rätt fort på ett rum då de ansåg att min status var akut. Inne på rummet börjar de med att ta febern 40,5. De tog en massa prover och då menar jag massa prover! När vi väntade på svaren låg jag där i sängen å så sa jag till mamma att: Vi kommer nog hem rätt sent. Mamma tittar på mig som om jag just sagt VÄRLDENS knäppaste grej och säger: Hem? Är du helt tom i huvudet?  :-P 

Om jag säger så här så fick mamma givetvis rätt. Blodproverna visade på att jag hade extremt höga infektionsvärlden men de kunde inte se varför. I och med min ljuskänslighet och smärta i rygg så ville de ta ett ryggmärgsprov på mig. Jag blev super nervös för jag har hört så mycket om hu hemskt det är. Så jag ligger där på britsen hopkurad som en katt och trycker hårt i mammas hand som sitter på en stol (stackars hon som har så svårt för nålar). Visst kändes det men inte så farlig. Jag blev mer orolig för hur det gick för mamma och frågade om det upprepande gånger, något som läkarna och sjuksyrran tyckte va lite roligt.

Väl installerad på  medicinavdelningen kopplas jag upp på dropp och så fick jag antibiotika intravenöst och ytterligare prover tas. I detta läge lyckas jag även skicka hem mamma, efter lite övertalande. Men jag mena på att jag var ju på rätt plats nu. Jag fick in en näringsdryck eftersom jag inte hade hunnit äta så mycket under dagen. När den var slut somnade jag rätt så fort.      Natten blev väl inte helt lugn, fick "kramp" anfall och febern var fortsatt hög. Men fick lite smärtlindring samt febernedsättande.

Lördagen fortsatte med feber. Jag fick fortsatt dropp, när ett tog slut kopplades nästa på och även antibiotika. Trots svårigheten att äta tog jag lite som min uppgift att få det gjort. Jag vet att näring är superviktigt när man är sjuk och det är ju det bästa jag kan göra för att återhämta mig. De vet fortfarande inte vad som är fel på mig och jag blir kvar.  :-( 

På söndagen föll bitarna på plats. Jag blev skickad till en kontraströntgen å det är fan mig det märkligaste jag har varit med om! Jag fick kontrasten intravenöst och först kände jag hur det då liksom brändes i hela halsen, å det må så vara men SEN ja sen vandrade den där hettan ner dit ja till pinkeriet menar jag och det brände och kändes precis som om jag hade kissat på mig. En mycket märklig känsla kan jag berätta  :-P  Röntgen gav i alla fall resultat för det visade att jag har fåt Njurbäckens inflammation, vilket är rätt så alvarligt eftersom om jag hade väntat några dagar till hade det kunna blivit blodförgiftning!

Men nu när de vet vad det handlar om har de kunnat sätta in rätt penicillin och igår fick jag komma hem. Hade nog inte fått det om det inte var så lyckligt att mamma har semester denna vecka.

I dag mår jag ändå rätt "bra" jag har ont i kroppen och huvudet, är lite yrslig och fryser men jag är så glad att vara hemma och att febern inte ligger på 40 längre, så därför kan jag säga att jag mår rätt så bra.  :-)