Att hela tiden jobba och kämpa för något som är så jobbigt och ångestladdat är fan mig inte lätt.

Som det här med lagad middag. Det är så rätt att göra men så ångestladdat och känns så fel/jobbigt. 

Lika så med vikten. Jag vet att jag måste gå upp i vikt och det är det jag jobbar för men fan så FEL det känns! Å när jag (som i morse) ställer mig på vågen och den visar några hekto upp blir jag inte alls glad, inte ens nöjd! Nej jag känner en sorts besvikelse och ledsamhet över min viktuppgång :-( trotts att det är just en viktuppgång jag jobbar för. Hur jävla paradoxalt är inte det?!

Tänk om det som är rätt någon gång kunde få kännas bra!