Sitter och funderar på det här med att få vara glad och må bra.

Jag längtar efter att få må bra och vara glad (även omjag inte tycker att jag är värd det). Samtidigt som jag längtar efter det så är bara tanken på det väldigt skrämmande. Jag är så van att ha det som jag har det nu. Van med att gå med ständig ångest och oro. Van med att aldrig kunna vara 100% glad. Van med att aldrig kunna hålla kvar en måbra känsla. Van med att vara ledsen och uppgiven. Så vad skulle hända om allt detta negativa försvann? Vem skulle jag vara utan det? 

Jag vet att det här måste låta helt absurt men jag tror faktiskt att jag är RÄDD för att må bra :-(