Jag har kommit in i en ångestperiod nu å det går inte en enda dag utan att jag får någon form av ångestpåslag.

För tillfället kan ångesten komma och gå flera gånger om dagen, den är olika påtaglig och stannar olika länge. Gemensamt är dock att jag inte har en aning om vad ångesten orsakats av utan den bara kommer som en blixt från klar himmel och gör livet surt för mig. Hjärtklappningar, klump i magen, oroskänsla, rastlöshet och plötsliga gråtattacker löser av varandra och det här gör ju att min vardag blir lite tyngre än annars. Det blir svårare att stå emot självskada, ätstörningen blir mer påtaglig och jag har ännu svårare att vara ensam eftersom tankarna lätt far iväg då. 

Väldigt många gånger under mitt liv har dessa perioder lett till att jag blivit inlagd på psykiatrin eftersom mitt psykiska tillstånd blivit sämre och jag har många gånger hamnat väldigt djupt ner och ibland så illa att jag till och med satt mitt liv i fara.

Men under alla dessa år har jag lärt mig att hantera ångesten och se på den på ett helt annat sätt än vad jag tidigare har gjort och detta hjälper mig väldigt mycket just nu.

Tror jag har nämnt detta i ett tidigare inlägg men det tåls att nämna igen. Jag brukar försöka visualisera min ångest och tar till denna inre bild när den kommer.

" Ångesten är som vågorna. De kommer och går hela tiden, ibland blir det högvatten och då stannar ångesten lite längre men efter ett tag kommer högvattnet också gå ut igen". 

Denna inre bild hjälper mig väldigt mycket och jag tänker att just nu är det högvatten och det är jävligt tufft men om jag "bara" står ut och fortsätter att kämpa kommer det att vända och då kommer jag må lite bättre igen.