I dag fick jag träffa en specialistläkare på neuroenheten i Norrtälje.
Att åka dit känns alltid lite olustigt för jag vet aldrig vad som väntas på ett sådant möte.
Han gjorde lite fysiska tester på mig, jag fick bla blunda och stå på ett ben, gå på tå längst en linje och försöka följa en pennspets med blicken etc.
Jag fick även göra ett visuellt test på datorn där jag fick se en massa bilder på olika ansiktsuttryck, men jag fick bara se ögonen och så skulle jag kryssa i vilket sinnestillstånd varje bild visade. Detta var galet svårt! 
Vi pratade även rätt så generellt hur det har varit för mig som barn och hur mitt liv har sett ut fram tills nu. Detta är något som jag kommer att få göra med en psykolog framöver men då kommer vi att gå in mer på djupet och kartlägga hela mitt liv fram till idag.

Även fast jag blev väldigt trött i huvudet efter mötet och fastän det är jobbiga saker som tas upp känner jag mig ändå positiv till utredningen.
Jag tänker att oavsett vad man får fram utav den som kommer jag ändå bara vara Ninni, men jag kanske kan få bättre förståelse för mig själv och acceptera mig själv för den jag är. Kanske att jag kan börja kunna arbeta med mig själv på ett annat sätt än vad jag gör idag. Jag kanske bättre kan lära mig att hantera mig själv och förstå mina svagheter och på så vis bli starkare som person. 
Jag vet inte men det är vad jag tror och hoppas på i alla fall och därför är jag också väldigt positivt inställde till denna utredning.