Nu har det gått tre dagar sen jag träffade dietisten det vill säga tre dagar med mina nya (större) mellanmål.
Det har gått bra det har det gjort men just nu i skrivandes stund känns det riktigt tungt och jag har ångest.

Många ätstörda tankar snurrar genom huvudet just nu och jag får kämpa hårt för att hålla mitt nya matschema samt kämpa emot för att inte kompensera med hjälp av rörelse. 
Jag har redan nu börjat oroa mig för nästa vikttagning och är orolig för hur jag kommer att reagera på tisdag när jag ställer mig på vågen. 
Jag är inget dumhuvud så jag fattar ju att jag kommer att ha gått upp rätt mycket i vikt på tisdag i och med att näringsintaget har utökats.
Är fullt medveten om att det är just det jag behöver och att det är det som är syftet med det hela men det gör det ju inte lättare för det.
Min viktfobi är stor och ätstörningen säger att jag ska gå ner i vikt och bli smalare så även om jag vet och förstår att jag behöver gå upp i vikt är det ändå svårt för mig att till 100% acceptera det. 

Trots alla motsträviga tankar och känslor så fortsätter jag kämpa. Jag följer mitt nya matschema och jag tvingar mig själv till att inte kompensera för det. Ångesten är hög och jag mår skit men jag har ju bestämt mig för att ta tillbaka makten över ätstörningen så vad har jag för val?