Jag blir så ledsen, arg och frustrerad över hur min kropp fungerar samt hu mitt psyke svarar på hur kroppen reagerar.

Ända sedan jag träffade dietisten förra gången (den 27/5) och utökade mitt näringsintag har min vikt i princip stått helt still. Jag började med att (i vanlig ordning) gå ner för att sedan gå upp igen till utgångsvikten. Sen har vikten inte rört sig i princip något alls, inte förrän i Tisdags då jag ställde mig på vågen. När jag ställde mig på vågen i Tisdagsmorse så hade jag innan försökt att intala mig själv om att behålla lugnet oavsett resultat, försökte till och med intala mig själv om att bli glad om vågen visade på plus. 
Det sprack kan man väl säga :-( När jag såg siffrorna på vågen bröt jag ihop totalt. Jag hade enligt mitt tycke gått upp alldeles för mycket på bara en vecka, så att försöka bli glad och nöjd var lönlöst. Det gick inte alls skulle jag vilja säga. Ångesten kom som ett brev på posten och Tisdagen förblev jobbig och jag hade svårt att fokusera på något annat än min vikt och kropp. Tittade mig otaliga gånger i spegeln och blev lika missnöjd varje gång "fan va min mage putar ut!". Jag började också direkt tänka på vad jag har ätit som gjort att jag gått upp så mycket i vikt.
Som tur var så var jag till min psykolog lite senare samma dag och jag fick ventilera mina tankar med henne vilket var skönt.
Hon bad mig att tänka på att se på saken i ett längre perspektiv. Om jag hade gått upp lite grann varje vecka istället för att stått still som min vikt har gjort hade jag knappt gått upp ens 1 hg i veckan och det är ju inte alls mycket. 

I dag känns det lite bättre och jag försöker se det positiva i det jobbiga som är. Även om det är sjukt jobbigt att gå upp i vikt så är det ju ändå just det som jag ska göra och hade jag inte gått upp i vikt skulle ju allt mitt kämpande bara varit förgäves. Att jag nu gick upp i Tisdags innebär också att jag är nära det mål som läkarna har satt upp som minsta vikt och det i sin tur innebär ju också att jag högst troligt inte kommer behöva ändra på mitt intag nästa gång jag träffar dietisten i början av september å det är skönt. 
Det jag måste tänka på nu är att fortsätta med mitt tänkta matschema samt att inte övermotionera. Jag bör även se till att fortsätta att utmana mig själv vid mellis och tillexempel äta glass ibland för egentligen spelar det ju ingen roll var kalorierna kommer ifrån för det är ju faktiskt så att en kalori är alltid en kalori och det är verkligen något som jag vill påminna både mig själv om och er andra som läser detta och kanske också har matspöken i era huvuden.