Sitter och tänker på vad det är som har hänt sedan december. 

Något jag lärt mig är att sjukvården inte är att räkna med när man har en psykisk sjukdom och samtidigt drar på sig fysiska åkommor, som i mitt fall dödligt låg vikt på grund av ett försök till att ta mitt liv genom självsvällt. När detta händer blir man rundstickad eftersom ingen vågar ta ansvar för ens hälsa (rekommenderar nya läsare att läsa mina första inlägg för då förstår ni vad jag pratar om).

Nu är jag som många vet hemma och kämpar själv för att få upp vikten så jag kan återuppta min DBT i Uppsala.

Det tar tid och det är fan mig inte lätt, tvärtom jag möts av massa motgångar som visserligen oftast är mentala/psykologiska, men det gör det inte lättare för det :-( 

Hittade detta citat nu i kväll och fick lite sådan där positiv motivations känsla, ni vet den där känslan 

" jag ska fan mig visa dem"

Och om jag lyckas med detta på egen hand ska jag nog skriva ut detta citat, underteckna med mitt namn och sedan skicka till de läkare som inte varken trodde, vågade eller ville hjälpa mig.