Det finns mycket som skrämmer mig här i livet och under hela mitt liv har jag byggt upp murar för att skydda mig själv och stänga det som skrämmer mig ute. Ibland kan jag känna en längtan till att se vad som finns på andra sidan, hur skulle livet där vara? vem skulle jag vara? och hur skulle jag må? Men min rädsla för det okända är allt för stor därför stannar jag kvar. 

Även om mitt liv bakom muren är långt ifrån perfekt eller ens bra så är det ändå där jag väljer att vara för där är jag trygg och ingen kan nå mig eller såra mig där. Där kan jag leva mitt trygga liv, jag vet vad som ska hända och jag har full kontroll över mitt liv och vem jag är. Ibland tittar jag nyfiket över murens kant och iakttar livet där, ibland tar jag ett steg över murens kant men backar alltid tillbaka då modet att ta mig över saknas. Längtan finns men modet sviker.


Jag vill inte att någon ska komma och riva min mur.
Jag vill att någon ska orka klättra över den, ta min hand
och visa mig att det är värt att ta mig igenom den.