Att må bra är inte alltid så lätt.
Om någon frågar mig hur det känns att må dåligt kan jag i detalj berätta hur svårt det är att andas, hur tung kroppen känns, hur tomt det är i huvudet, hur hopplöst allt känns och hur nära till gråten man har.
 
Frågar någon mig om hur det känns att må bra kan jag bara säga ångest.
Jag vet att det låter konstigt men så är det.
Jag är så van att må dåligt så det är en känsla jag kan hantera men känslan av att vara glad är så obekant för mig.
När jag gör så kallade måbra saker ( till exempel rida) vet jag inte hur det ska kännas i kroppen och resultatet blir således att jag får ångest istället för att känna glädje eller välbehag.
Detta gör så att jag flertal gånger drar mig för att göra "måbra saker" eftersom detta ändå bara ger mig ångets.
 
Någon som förstår eller känner igen sig i detta?