Jag har klarat mig från att skära/rispa enda sedan skärtorsdagen då jag låg inne på Danderyds psyk.
Har varit påväg att självskada flera gånger men lyckats att låta bli.
I dag gick det inte längre, impulsen blev för stark.
Det blev "bara" ytligt för mamma kom och såg.
Hon blev inte arg utan sa bara att " visst det var dumt och synd att jag gjorde det, men att jag absolut inte fick ta det som ett nederlag".
 
Jag tänker att hon har rätt i det, jag har faktiskt lyckats hålla mig borta från självskada väldigt länge nu.
Å det kan inte gå spikrakt hela tiden.