Det här med att ha en balans mellan aktivitet och vila är inte riktigt min grej. Det kan gå i perioder som det inte händer så mycket i mitt liv för att sedan BANG! och allt kommer på en och samma gång.

Det är precis det som har hänt nu. Under senaste veckan har det hänt massa saker och under de två kommande veckorna kommer det att hända ännu mer. Vissa saker är roliga andra mer ett måste och nödvändigt ont. Utöver mina vanliga rutiner ska jag bland annat åka till Ikea, träffa en kompis, träffa en TP på Friskis, ta emot rörmokare, åka på kryssning, påbörja en ADHD utredning och sen fyller jag år den 8/3 och det ska vi fira den 9/3. På allt detta har jag även nu beslutat att jag vill försöka börja bo i min lägenhet igen.

Jag har en lägenhet i Norrtälje sen flera år tillbaka där jag har bott lite växelvis beroende på hur jag har mått. Nu har jag inte bott där på flera år på grund av hur mitt tillstånd har varit. Men under den senaste tiden har jag tänkt mycket på att det kanske vore på tiden att börja vara där igen. Så i förra veckan tog jag beslutet om att göra det. När jag beslutar mig för något går jag all in och vill att allt sker helst igår. Så jag har ju börjat packa och köra saker till lägenheten nu, kör några kartonger varje dag. I Tisdags fick jag hjälp av pappa och Per att hämta en soffa som mamma och jag köpte i lördags. 

Men nu har min mamma och psykolog dragit lite grann i bromsen eftersom de tycker att jag ser lite trött ut och är rädda för att allt detta ska bli för mycket för mig. Å ja jo de har nog rätt i det att det blivit lite väl mycket för mig nu. Så det här med flytten får jag dra ner farten lite på och vi har kommit överens om att jag inte ska börja sova där förrän efter min 30 årsdag. Ibland behöver man någon som drar i bromsen så att man inte stupar.