Man kan inte alltid vara stark och ge 100% inte ens jag!
Jag är inne i en rätt tuff period just nu och dagarna känns långa och tunga.
Jag har så många tankar som bara snurrar runt i huvudet och jag kan inte riktigt få tag på dem så det blir bara en enda stor röra i hjärnan.
Jag har inte direkt ångest utan är mer bara väldigt låg och ledsen. Det mesta känns meningslöst och jag har svårt att få dagarna att flyta på. Gråten står mig upp i halsen men jag kan inte riktigt förmå mig att gråta, det blir liksom som ett lock som läggs på för att skydda omgivningen ifrån mina tårar och tårarna faller inåt istället för utåt.
Även om jag vet att jag har min familj och vänner runt mig känner jag mig ändå väldigt ensam.

Allt blir så mycket svårare när jag har sådana här dagar. Att äta rätt, röra mig lagom mycket och inte självskada blir en stor utmaning för mig eftersom dessa tre är sätt som jag tidigare har använt mig av för att döva känslorna med. Jag försöker verkligen hantera mina impulser så gott det går men det är inte alltid som jag lyckas men snälla döm mig inte för det, för jag kämpar på så gott jag kan.