Träffade min nya psykolog för andra gången idag. Det var givetvis jobbigt men ändå lite skönt på ett konstigt vis. Vi pratade mycket om vad hon ska ha för roll i mitt liv, med andra ord vad hon ska hjälpa mig med. Det vi kom fram till var att hon ska hjälpa mig att våga bryta mina destuktiva vanor när det kommer till vikten, maten och aktivitet så att jag ska lyckas nå de krav som Uppsala ställer för att jag ska få börja där igen. 

Det som känns så bra med den här psykologen är att hon liksom mig och min syster inte ser mina mat, vikt och överaktivitets problem som någon ätstörning utan hon ser dessa som ett missbruk och det är således på de viset vi kommer att jobba med det. För det är ju så det är. Att gå flera långpromenader och vara överaktiv är som ett tvång/beroende för mig, att vilja men ändå INTE vilja gå upp i vikt är en vana och mina matvanor lika så. 

Vi har redan bestämt mina 2 första steg i detta arbete och dessa 2 ska redovisas och utvärderas nästa gång vi ses om två veckor.

1. Med start idag: Jag ska begränsa mina promenader till 3x bestämda minuter. Resten av dagen ska jag fylla med andra aktiviteter som inte är högintensiva, min familj kommer hjälpa mig med lämpliga förslag. 

2. Med start Måndag: Äta 3 lagade middagar i per vecka.

Detta känns självklart skit jobbigt och skrämmande men ändå lite befriande på något vis, för även om det är jag själv som "valt" att leva i detta missbruk så är allt detta en stress och stor börda för mig. Så det känns rätt skönt att någon utomstående nu satt upp dessa krav på mig och jag ska verkligen göra mitt bästa för att följa dessa krav.