Att träna får oss att må bra både fysiskt och psykiskt är något som man alltid få höra, och visst är det så men det gäller att träna lagom mycket utifrån vad ens fysiska tillstånd tillåter och detta är inte alls lika lätt som det låter.

Jag har aldrig varit den som "extrem tränat" men jag har tränat mer än vad jag borde i samband med att jag ätit för lite. Hade en period i livet då jag fick klippa mitt gymkort eftersom jag inte kunde hålla mig till (för mig) en lagom träningsnivå. Jag har även haft perioder där jag "smyg tränat" på olika sätt. 

Problemet med mig är att jag är rastlös och har ett ganska stort rörelsebehov, vilket inte är optimalt när man har en ätstörning och fortfarande ligger i underkant när det gäller vikten. Eftersom jag har en hund så är jag ju ute och går mycket med honom men detta räcker inte riktigt för att jag ska kunna ta det lugnt de andra delarna av dagen vilket ofta leder till att jag liksom irrar runt och aktiverar mig med div saker eller ibland faktiskt självskadar bara för att jag inte riktigt vet vad jag ska göra av allt som cirkulerar runt i huvudet på mig.

Som ett resultat av att jag haft en långvarig ätstörning med väldigt låg vikt så har jag även ett rätt skört skelett och jag får lätt ont i min leder och muskler. I samrådan med min sjukgymnast, psykolog och läkare har vi bestämt att jag ska få börja gå på gym 1 dag i veckan för att dels stärka mina muskler (som är rätt obefintliga just nu   :-P ) men också för att jag ska få utlopp för min överskottsenergi och på så vis förhoppningsvis få må lite bättre både fysiskt och psykiskt.

Så idag träffade jag min PT för första gången, det var lite jobbigt för jag tvingade mig själv att berätta om min ätstörning för honom samt om mina tidigare erfarenheter att träna på gym (då jag övertränade). Han var mycket förstående och tyckte att det var starkt gjort att berätta. Tillsammans la vi upp ett rätt enkelt träningspass för mig där målet är just att stärka musklerna och för att få utlopp för energin. Nu gäller det för mig att vara stenhård mot mig själv och INTE träna mer än vad vi kommit överens om. Det kommer nog att bli tufft men jag tror att mina förutsättningar till att klara av det nu är bättre än förut, för jag och min psykolog följer upp vikten varje vecka, jag äter bättre nu, jag förstår bättre hur min anorexia fungerar och jag känner igen varningsklockorna bättre nu.



Till sist vill jag vända mig till alla er som har eller har haft en ätstörningsproblematik eller av någon annan anledning har problem med vikten. Som jag nämnde är det här med att jag nu ska börja gå på gym en dag i veckan inget som jag har tagit beslut om själv utan det är ett beslut som jag tagit tillsammans med min läkare, psykolog och sjukgymnast. Detta för att vi tillsammans ska kunna hålla koll på att jag tränar lagom mycket och inte rasar i vikt eller kommer in i en ond träningsspiral. Jag har även berättat för min PT om min ätstörning vilket gör att även han kommer att ha lite koll på mig.
Så VIKTIGT VIKTIGT börja INTE träna utan att rådfråga med någon psykolog/läkare/sjukgymnast eller annan behandlare. Var ärlig mot den som ska lägga upp ditt träningspass om din problematik och var ärlig mot dig själv! Träningen ska stärka dig och INTE gynna ätstörningen!

Puss på er  <3