Sitter och tänker på det året som gått. Det är rätt så mycket som har hänt under detta år och 

Jag startade året med en resa till England där jag hälsade på en barndomsvän. I februari bestämde jag mig för att flytta hem till min lägenhet igen efter att ha bott hemma hos mina föräldrar under en väldigt lång period. Bor inte där till 100% än men är där allt oftare och det känns bättre och bättre att vara där. Jag kan till och med längta hem dit när jag inte är där. Jag fyller 30 och får bla en fallskärmshoppning i present, själva hoppet gjorde jag under sommaren och är en av de bästa grejer jag någonsin har gjort.

Jag fick litet bakslag i vikten i början av året, fick då träffa en dietist som tillsammans med mig la upp ett "kostschema" som faktiskt känns helt okej och som också har fungerat bra. 

Under sommaren startar en neuropsykiatrisk utredning och det blir konstaterat att jag även har ADHD något som för mig inte var någon större överraskning. Men det kändes ändå skönt eftersom detta förklarar en hel del om mig och varför saker och ting är som de är. I och med den fastställda diagnosen fick jag även under hösten möjligheten att börja i en ADHD-grupp vilket har varit mycket givande.

I slutet av augusti tar jag mina sista theralen droppar och jag beslutar mig även för att hålla mig borta från självskada. Det har varit tufft och inte alltid så självklart att inte ta till rakbladet, men jag ha hela tiden påmint mig själv om att ingenting blir bättre av att självskada utan tvärtom.


Det har som sagt hänt en hel del synliga saker för mig detta år men det viktigaste som hänt syns inte så mycket utåt utan är mer kopplat till mitt inre. Jag har jobbat mycket med mig själv och jag förnekar inte längre min ångest eller mina diagnoser (ätstörning, borderline, ADHD etc) utan jag har istället accepterat och blivit "vän" med dem. Jag ser dem inte längre bara som något negativt eller som sjukdom, de är delar av min personlighet och jag försöker hitta styrkorna i dem. Ibland slår demonerna hårt mot mig och jag kan ibland känna att jag inte orkar mer, men det är okej att inte alltid orka för sen kommer den där styrkan och jag reser mig igen.


Jag är inte den som brukar avge något nyårslöfte men i år tänker jag göra det. Förutom att jag tänker fortsätta att kämpa på som jag redan gjort så lovar jag även mig själv att bli mer nyfiken på livet. Jag ska försöka ta vara på det och leva livet fullt ut, våga ta de chanser jag får och vara tacksam för det jag har. Det kommer komma svackor och det är okej ingen kan vara på topp jämnt. 

Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år och hoppas att ni alla kommer få ett bra 2020. Glöm inte att vara rädda om er!