I bland blir det väldigt uppenbart vad man behöver jobba mer på för nå ett  mindre "ätstört" och mer "normalt" beteende.

I dag var mamma och jag inne i Stockholm och shoppade, (vilket i övrigt var väldigt mysigt). Detta innebar då även två ät-tillfällen, lunch och mellanmål. Att äta lunch ute för mig är inte så jätte jobbigt eftersom mamma och jag vanligen gör detta 1 gång i veckan hemma i Norrtälje och jag har en sak som jag kan äta och känner mig bekväm med. Men att fika ute är något som jag inte är så van vid och detta ställer till lite problem för min del. 

Jag har ju mina fasta mellanmål. I veckorna äter jag oftast frukt eller macka till mellanmål och på helgerna brukar jag försöka fika något med familjen, vilket jag fått rutin på och det fungerar bra, men att fika ute på café är en helt annan sak! 

Jag hade ju kunnat ta den enkla vägen idag genom att ta med mig en banan i väskan så hade melliset varit löst, men jag bestämde mig för att anta utmaningen och faktiskt ge mig på att fika på café med mamma. Det visade sig vara snäppet svårare än vad jag hade trott och tänkt mig. Först så tog det en stund innan vi hittade ett café som jag kunde tänka mig att fika på och när vi väl hittade ett så fick jag ångest och hade svårt att välja vad jag skulle ta. När jag väl hade bestämt mig för att ta en bulle så fick jag ångest över det. Skulle jag valt något annat? Jag satt där med min ångest men kunde ändå tycka att bullen faktiskt var rätt så god. Efteråt blev det lite jobbig och ångesten knackade på men jag hade gjort det och nu är jag rätt stolt över att jag faktiskt klarade denna utmaning utan raseriutbrott och utan tårar.

Men som sagt detta är något jag behöver jobba på för jag vill också kunna gå ut på stan, äta den där jävla bullen (eller vad jag nu väljer) och njuta av den utan att får ångest. Så nu har jag bestämt mig för att jag ska utmana mig med att gå på fik lite oftare.