Nu har det gått en vecka sedan jag träffade dietisten och fick min nya utökade matordination. Det har varit en jävligt tuff vecka för mig och ätstörningen har varit bråkigare än vanligt. Jag har känt mig tjock och tung och allt har väl egentligen bara varit rent av SKIT! Jag har fått kämpa hårt för att faktiskt klara av att ta mig igenom veckan som varit. Men även om anorexian funnits där och bråkat så är det ändå jag som har tagit kontrollen och faktiskt ätit så som jag ska samt inte övermotionerat. Lite som att anorexian styr i tanken men jag styr i handling.

I morgon är det vikttagning som står på schemat och jag fasar över resultatet och vet helt ärligt inte riktigt vad jag hoppas på.
En stor del av mig är rädd för att jag har gått upp en massa i vikt och vill inte alls att vågen ska visa på + i morgon. Att gå upp i vikt är som bekant väldigt jobbigt för mig och jag tänker att risken är stor att vikten tagit ett jätte stort skutt upp nu eftersom jag ökat ut antalet kcal.
En liten liten del av mig tänker att det vore ju bra om jag gick upp i vikt för har jag inte gått upp tillräckligt mycket om en månad när jag träffar dietisten nästa gång så kommer jag att behöva utöka mitt näringsintag ytterligare och det är rätt så tufft i sig.

Jag blir så jäkla frustrerad över att jag tänker, känner och har så mycket ångest fortfarande när det kommer till mat och vikt. Förstår verkligen inte varför det ska behöva ta så mycket plats och energi av mig. Jag önskar så att jag bara kunde bli tillfreds med mig själv och min förbannade kropp.
Jag är inte riktigt där än men en dag ska jag säga hejdå till min ätstörning en gång för alla!