Vissa dagar är ätstörningen jobbigare än andra. Idag är en sådan dag  :-(  
Jag känner mig stor, tung och full.
Ser mig själv i spegeln och ser bara en stor elefant med en mage som putar ut. Helst av att skulle jag vilja springa flera mil och inte äta alls! 
Men jag vet att det inte är rätt väg att gå så istället går jag emot ångesten som ätstörningen ger mig. Istället för att springa och låta bli att äta gråter jag i mängder och håller mig till mina vanliga promenader och äter som jag ska medan ångesten i mig skriker och tårarna rinner.