Att träffa dietister har alltid varit och kommer nog alltid att vara ett laddat och jobbigt moment för mig. Detta grundar sig mycket i att jag för det mesta har känt mig missförstådd och överkörd i de beslut som tas. Okej ska väl kanske vara lite rättvis och också påpeka att jag inte alltid har varit så mottaglig till det som har sagts samt inte alls velat gå åt samma håll som sjukvården velat.

Ända sedan jag träffade min dietist i maj/juni har jag kämpat på med maten och vikten så bra som jag bara kan. Jag har fått det att fungera rent mat och motionsmässigt. Min kropp känns nöjd och min ätstörda sida är under kontroll. Det är fortfarande jobbigt med viktuppgång och ätstörningen försöker fortfarande att hitta en massa kryphål men det är JAG som har kontrollen och jag känner mig trots allt ganska tillfreds med det som är just nu kring maten och vikten.
Trots att jag tycker att det har gått så bra och trots att jag har kämpat och kämpar hårt var jag väldigt orolig inför dagens möte med dietisten.
Tänk om hon inte skulle vara nöjd, tänk om hon skulle säga att jag måste öka ut intaget mer, jag kanske till och med måste börja med näringsdrycker!
Tankarna var många och jag var så nervös men...…..

Hon var nöjd!
Jag fick till och med beröm av henne då hon verkligen såg hur mycket jag har jobbat för att nå dit jag är idag. Hon nämnde även att hon märkte att mitt tankesätt hade utvecklats och att hon märkte på mig att jag nu tar mer ansvar och förstår vikten i att äta rätt. Jag har fortfarande en del kvar att jobba på när det kommer till mina ätstörda beteenden men så som jag sköter min kost och motion nu är bra, kanske att jag behöver våga utmana ätstörningen lite oftare med att våga äta lite nya och kanske jobbiga saker.
Annars så är det bara att fortsätta att vidmakthålla det jag redan har gjort och gör och inte låta mig luras av ätstörningen.