Trigger varning.............


Jag fick min första ätstörningsbehandling redan 2002 på Lövenströmska sjukhuset. En behandling som innefatta tvångsmatning. Jag blev fasthållen medan man tryckte in skeden med mat i munnen på mig.

Min andra behandling fick jag 2012 då på Capio. Ingen tvångsmatning men med attityden " ät och håll tyst" och med ett matschema som var omöjlig att vidmakthålla efter behandlingens slut.

Har sedan varit inlagd på psyk i omgångar men då har fokuset varit mina sjölvmordsförsök.

Nu i januari (2017) blir jag inlagd på Danderyds psyk och det är nog det bästa som har hänt mig innom sjukvården. Jag blir inlagd med en dödligt låg vikt. Blir satt i rullstol och sträng vila. Tillsammans med läkarna börjar vi utöka mitt näringsintag successivt. Det har varit så jävla jobbigt och många gånger hatade jag läkarna. Den stora skillnaden på vården jag fått nu än tidigare tillfällen är att jag denna gång har fått vara delaktig i hur mitt matschema skulle och ska se ut. Vi har tillsammans diskuterat oss fram till ett lämpligt intag. Med andra ord har jag själv varit delaktig i att jobba upp min vikt. Jag har själv fått tagit ansvar och fått stått för konsekvenserna. 

Nu fungerar maten rätt bra så nu kan man börja fokusera på alla andra problem. 

Jag kan inte säga att jag gillar min nya kropp men jag har börjat accepterat den. Det har varit en tuff resa och den är långt ifrån över men jag vet nu att det går.

Jag vill med detta inlägg visa på att det går att vända, man kan bli fri från sin ätstörning. Jag är inte av med den än men jag kan nu hantera den. 

Kan jag kan ni