Det är inte en överdrift när jag säger att jag ÄLSKAR mitt jobb!
På väldigt kort tid har jag funnit mig till rätta med mina kollegor, djur, arbetsuppgifter etc.

Mitt huvudansvar ligger på hästarna och jag har rätt så fria händer i hur jag tar hand om dem och stallet. Jag har mina grund åtaganden men sen får liksom själv se vad som behövs göras och jag har som sagt redan blivit "varm i kläderna".
Helt plötsligt har jag en ny tillhörighet och ett jobb att gå till och som jag dessutom trivs med. Å i och med min glappa käft så pratar jag ju med allt och alla så min sociala sida mår riktigt bra just nu.

Inte för att vara negativ och klaga men allt detta bra har ju givetvis väckt de små demonerna i mig. Så jag går med en ångest och känner mig ledsen till och från trots att jag egentligen tycker att allt är så bra. 
Det här inget nytt fenomen för mig, O nej jag är så van vid denna förbannade reaktion. Det är lite som att jag ska inte vara glad, nöjd och må bra. Så nu när jag äntligen känner att jag hittat rätt och faktiskt tycker att livet är rätt så bra sätter demonerna igång inuti mig och gör det surt för mig. De ger mig ångest, jag känner mig vilsen, lite ledsen och tom.
Tidigare hade jag antagligen kollapsat vid det här laget och jag hade blivit tvungen att avbryta mitt arbete men läget idag är något helt annat än för bara några år sedan.
Jag är medveten om att dessa demoner försöker göra allt för att sabotera för mig, de gör allt för att jag ska hamna i det där svarta djupa hålet igen. 
Vad de inte vet är att jag är så jävla mycket starkare än dem nu.
Ja jag får ångest, ja jag mår skit och är ledsen men jag fortsätter ändå att göra det som jag innerst inne vet att jag mår bra av. De får inte längre tala om för mig vad jag ska och inte ska göra. Å jag är nästan säker på att om jag bara fortsätter att gå emot dem så kommer de att ge upp, de kommer komma tillbaka många gånger men för varje gång jag lyckas gå emot dem så blir jag starkare och jag kommer att kunna bestämma och leva mitt liv så som jag vill.