Det är inte ofta jag ber er läsare om saker men nu ber jag ert stöd och peppning.

I morgon fredag ska jag göra något som i de flestas ögon inte är någon stor grej alls utan en självklarhet men för mig är detta verkligen inte någon självklarhet. I morgon ska jag äta middag helt själv något som (hur konstigt det än låter) i princip aldrig har gjort. Just middagen är för mig en väldigt laddad måltid och egentligen vet jag inte varför, men jag har alltid gjort allt för att slippa att äta denna måltid ensam och när jag någon enstaka gång blivit tvungen att göra detta så har jag på sin höjd ätit en macka.

Visst har jag tänkt länge på att jag måste ta steget och äta själv men jag har aldrig kommit till skott. Det är något med denna måltid som ger mig så sjukt mycket ångest och jag fasar verkligen inför detta moment. Har länge funderat kring vad det är som gör att just denna måltid är så pass jobbig för mig. Jag tror faktiskt inte att det har så mycket med min anorexi (kanske lite) att göra för jag menar alla andra måltider klarar jag ju av att äta utan sällskap så det är nog inte själva ätandet som är det största problemet. Jag har som sagt var tänkt på detta väldigt mycket den senaste tiden och det jag har kommit fram till är att jag tror att anledningen till att jag är så ångestfylld av att äta middagen ensam till största del beror på min svaga självständighet (se osjälvständig personlighetsstörning). Jag har ett starkt behov av stöd och uppmuntran från framför allt min familj, har svårt att fatta egna beslut och att vara ensam i några längre stunder och framför allt så är jag livrädd för att bli helt ensam och övergiven. Av samma anledning har jag svårt för att bo i min lägenhet på heltid. Där är jag ju ensam med Chip och det går väl bra så länge jag vet att jag varje dag kan åka hem till mina föräldrar eller att någon vän kommer förbi.

Vad jag menar är att det är kanske inte så konstigt att jag får sådan stark ångest i tanken på att äta ensam, det är ju liksom en liten "ursäkt" för att slippa vara ensam, det är också en av de där sista delarna av ätstörningen som lämnar mig i samband med att börja äta alla måltider själv.

Så i morgon drar jag plåstret och då drar jag HELA plåstret! Jag tänker åka hem till min lägenhet i kväll och jag ska äta ALLA mina måltider där och inte åka hem till mamma och pappa förrän någon gång på lördag. 

Jag ska inte bara gå över en tröskel...jag ska göra ett högt jävla stavhopp!!! Är ni med mig?