Visst blev jag glad över att få träffa min älskade hund men den glädjen varade inte så länge.

När jag kom tillbaka till  avdelningen dröjde det inte länge förän jag bröt ihop totalt. Jag fick sådan separationsångest och hemlängtan tänkte på allt jag missat /missar när jag är här. Sitter och tittar på bilden av min hund och känner mig uppgiven, rädd och ledsen.

Som läget är just nu känns det som om det kommer ta evigheter innan jag kan få komma hem. Jag blir ledsen och rädd eftersom jag inte kan förstå HUR jag ska kunna gå vidare nu. När kommer jag börja må så pass bra så jag klarar av att få komma hem? Kommer jag någonsin börja må bättre?