Ni har känner säkert igen dem och säkert stött på dem flera gånger. De lurar där bakom "hörnet" för att sen plötsligt hoppa fram och gör livet surt för en. Jag talar förstås om de små sabotörerna i hjärnan.

Jag är uppriktigt sagt så himla förbannat trött på dem. Hela mitt liv har jag fått dras med de där otäcka typerna som inte vill tillåta mig att må FÖR bra. Det är lite som att må bra är = FEL i mitt huvud, skit konstigt jag vet men så är det i alla fall och jag är helt säker på att jag inte är ensam om att ha det så här.

Jag menar just nu är jag i en punkt i livet där det mesta egentligen är väldigt bra och saker och ting flyter på men ändå får jag ångest och en sådan där klump i bröstet och kan känna en viss tomhet, fastän jag är fylld med tusen känslor och tankar, både positiva och negativa. Det är som att de där små sabotörerna inte vill att jag ska må bra och därför ger de mig ångest. Troligen för att "skrämma" mig och få mig att sluta att göra det som får mig att må bra. Det här är något som de allt för många gånger har lyckats med, de har lyckats få mig att sluta upp med saker jag tycker om och de har lyckats dra ner mig gång på gång och på så vis vunnit över mig och blivit starkare.

Under alla åt som gått har jag lärt mig att det enda sättet att övervinna sin ångest är att trotsa, gå emot den och göra precis tvärtemot än vad den säger. Absolut ingen enkel sak att göra och jag ska inte säga att jag alltid lyckas med det men för varje gång jag lyckas så blir jag ju starkare än den. 

Det gäller liksom att inte ge vika för ångesten för det enda den gör är att förminska en och gör en svagare. Hade jag lyssnat och agerat ut efter min ångest alla gånger så hade jag inte haft kvar Chip, för det berättade sabotörerna för mig att jag minsann inte alls kunde ha en hund. Jag hade inte fortsatt att succesivt bo mer i min lägenhet. Jag hade inte fortsatt med hästar och jag hade definitivt inte fortsatt att jobba på Färsna.

Så försök att be de där jävlarna som bor i eran huvuden att hålla käften och lämna er ifred för det är ni värda!

Kan jag kan ni!  <3