Jag har inne i en väldigt jobbig period just nu.
Det mesta känns tungt och jag får verkligen kämpa hårt för att orka mig igenom dagarna.

Det är inte mycket som behövs för att jag ska bli ledsen, arg eller få ett kraftigt ångestpåslag.
Sen i fredags har jag fått minst ett utbrott om dagen.
Ångesten har varit skyhög och det är inte mycket som behövts för att jag ska ha reagerat med att först få vredesutbrott som drabbar mina anhöriga (oftast är det mamma som får ta största smällen) för att sedan bli ledsen dels över att situationen är som den är men mest för att jag skäms och får skuldkänslor över hur jag beter mig när jag får mina vredesutbrott och att jag inte kan kontrollera mig bättre än så.
När jag får sådan ångest som leder till vredesutbrott blir jag först arg över egentligen ingenting. Jag kan skrika, kasta saker och säga elaka saker,sen blir jag arg och ledsen på  mig själv för att jag har reagerat på de viset och får ångest över att jag betett mig så illa.

I dag är en sådan dag som jag bara känner mig ledsen och gråtfärdig.
Jag känner mig värdelös som inte kan/får jobba.
Värdelös som är så beroende av min familj.
rdelös för att jag inte klarar av saker som de flesta andra klarar av.
Värdelös för att jag inte tycks kunna få relationer att fungera.
Värdelös för att jag inte gör någon nytta.
Värdelös för att jag är jag!
Det mesta känns hopplöst och jag finner ingen mening med livet, och frågorna som ekar i mitt huvud är:
Kommer jag någonsin få må riktigt riktig bra så som en frisk människa gör?Kommer jag någonsin kunna bemästra mina demoner till 100%? 
Kommer jag någonsin kunna leva ett liv utan ångest och depressiva perioder?