I går kväll åkte jag och Chip hem till min lägenhet för andra gången i ordningen. 

I dag känns det inte alls lika bra att vara här som det gjorde förra gången. Jag har hög ångest och vet inte riktigt hur jag ska hantera den. Tårarna faller eftersom jag känner mig så misslyckad och konstig som får ångest över att vara i lägenheten. Varför kan det inte bara få kännas bra? Varför kan jag inte bara trivas här hemma? Varför måste det kännas så fel när det egentligen är rätt? Hur ska jag få ångesten och den olustiga känslan att försvinna?

Något som är väldigt konstigt är att när jag är ensam hemma hos mamma och pappa bekommer det mig oftast inte så mycket, det kan vara tråkigt men jag mår oftast inte så dåligt över det. Här hemma i lägenheten gör ensamheten mig galen och det är väldigt ångestfyllt att vara ensam här, jag känner mig väldigt ensam och till och med övergiven.

Det lättaste vore kanske att fly ångesten genom att åka hem till huset, men jag vet att om jag gör det så vinner ångesten över mig och det kommer bara bli svårare att vara hemma i lägenheten. Nej jag måste bita ihop och försöka stå emot ångesten, måste visa ångesten och mig själv att jag kan! Därför ska jag inte åka hem förrän dess att jag planerat att åka hem.