Att ha borderline är som att ha en ständig känslomässig diskussion och konflikt med sig själv. Man är fylld med så många känslor som pekar åt olika håll och gör en väldigt förvirrad. Sinnesstämningen kan växla väldigt snabbt, det är lite som att sitta i en bergodalbana och det kan vara svårt att kontrollera humöret.

Att på det ha en ADHD diagnos med en hjärna som går på högvarv 24 timmar om dygnet i 365 dagar om året skapar ett rent kaos i huvudet som i sin tur gör att väldigt mycket i livet blir så mycket mer komplicerat. Ibland blir mina tankar och känslor så starka att jag inte vet vad jag ska göra med dem eller vart jag ska ta vägen, jag kan liksom inte få fatt dem å än mindre förstå dem. Det konstiga med allt detta är att trots att jag är så full med känslor och tankar känner jag väldigt ofta en viss tomhet inom mig som även den är svår att hantera.

Allt detta tar såklart på krafterna och jag blir nog egentligen rätt så trött, men samtidigt är jag så himla rastlös att jag inte riktigt kan förmå mig till att ta det lugnt. Det är lite paradoxalt för jag skulle kanske just behöva ta det lugnt men gör jag det så tänker jag ännu mer och ju mer jag tänker desto mer ångest får jag. 

Ja kort sagt så ställer mina diagnoser till det rätt rejält för mig.Tänk om det kunde finnas en knapp som kunde stänga av allt som pågår inom mig så att jag bara ens för en liten stund kunde få lite ro i kropp och själ.