Under den senaste veckan har jag tänkt mycket på det här med att vara tacksam över det man har.

Jag menar inte att man inte ska ha framtidsdrömmar och visioner för det i sig är en stor drivkraft som får oss att vilja framåt och det är bra för vår utveckling. MEN! Allt för ofta fokuserar vi så mycket på våra drömmar att vi glömmer bort att leva här och nu.

Vi har dessutom "förmågan" att hela tiden jämföra oss och se vad alla andra har och vi glömmer bort vad vi har. Jag är INGET undantag! Jag är expert på att se vad alla andra har och vad jag själv saknar. Det här är en stor tanke fälla som kan göra vem som helst nedstämd, missnöjd och kan i extrema fall faktiskt till och med leda till djupa depressioner.

Om man istället för att gräva ner sig i missnöje börjar fundera på vad man redan har i livet som man är nöjd med och mår bra samt att man börjar leva lite mer i nuet tror jag att man kommer börja må mycket bättre. 

Att tänka positivt och göra det bästa av situationen hjälper en långt i strävan om att få må bra. Om man hela tiden tänker negativt och klagar på en det ena en det andra drar man bara ner sig själv i ett svart hål.

Sen kommer det där till att vara tacksam över vad man faktiskt har. Hur svart det än må vara kring en så finns det alltid saker man kan vara tacksam över bara man öppnar upp ögonen och sinnet för att ta in det. Min största tacksamhet ligger i att jag har min underbara familj, hund samt ett fåtal men väldigt fina vänner. 

En sak som kan verka väldigt konstigt är faktiskt att jag trotts min stökiga och många gånger väldigt jobbiga liv ändå är tacksam för allt jobbiga jag gått igenom. Jag har tagit mig igenom många långa och svåra perioder. Varit nära döden ett antal gånger, kämpat för mitt liv men också kämpat för att inte få leva.... Men ur allt detta jobbiga har jag lärt mig så mycket om mig själv och det har format mig till den jag är idag och varje gång jag har tagit mig igenom en jobbig period har jag blivit lite starkare. 

Man har dagar då man mår skit och då är det helt okej att "dra täcket över huvudet", gråta, skrika eller vad man nu känner att man behöver göra just då men man måste påminna sig om att det hur jobbigt och omöjligt det än känns att det kommer att gå över, det kommer att vända. Det jag vill säga med detta är att man kanske ska försöka se det positiva som faktiskt gömmer sig i det negativa, för ingenting är igenomgående helt svart även om det ibland känns så. Å har man hamnat i en riktig svacka kan det vara en bra ide att ta hjälp av sin omgivning för att hitta det där lilla ljuset i tunneln igen. Så självklart menar jag inte att man ständigt ska gå runt och låtsas att allt är bra för så är det verkligen inte. Svackor kommer och går hela tiden. MEN desto oftare man kan tänka positivt och ju mer man tänker på det man har och är tacksam över desto nöjdare med livet kommer man bli.