I över 20 år har min ätstörning styrt och påverkat mitt liv ibland kanske på ett bra vis men för det mesta har den påverkat mig negativt och den har försvårat min vardag och tvingat mig att avstå saker som jag kanske velat gjort.

Mitt fokus på mat, vikt och motion har tagit över så många gånger och jag har gått miste om mycket på grund av detta. Men denna fokusering har varit ett sätt för mig att hantera ångest samt att skapa en oförklarlig trygghet och känsla av kontroll över något när allt annat inuti mig varit kaos. Å hur konstigt det än må låta så är ätstörningen en väldigt stor del av mig och min personlighet så även om den bidrar till mycket negativ i mitt liv så är det inte en självklarhet att bara göra sig av med den.

I alla år med min anorexi har jag räknat varje kalori och varje hekto men jag vill faktiskt påpeka att detta beteende inte bara är mitt "fel" utan en stor del ligger faktiskt i sjukvårdens intresse kring min vikt och intag av mat. 
Jag har alltid fått redovisa min vikt och så fort jag har gått ner om ens bara några hg så har det inneburit att de påpekat vikten av att gå upp dessa igen.
Samma sak är det när det gäller hur vida jag äter. Jag har fått matscheman serverade för mig som jag varit tvungen att följa och alla avvikelser har setts som ett bakslag. Jag har även fått restriktioner på hur mycket jag får röra mig. I många fall kan detta vara bra i alla fall i en period när vikten är kritiskt låg, motionen överdriven eller matintaget och tankar kring mat är osunt, men det kan också leda till att fokuseringen kring detta ökar och blir värre istället för att (som syftet är) man ska få ett mer neutralt förhållande till detta.

Lite så kan jag känna att det har blivit för mig. I över 20 år har jag matats av vikten kring att äta, motionera och väga "rätt" så att bara släppa på den helt är inte så lätt men med stigande ålder har jag börjat se att livet är så mycket mer än bara mat, vikt och kropp. Jag har fortfarande många ätstörda tankar och beteenden men jag jobbar ständigt med att förminska den delen av mig och börja leva lite mer för dagen och ta vara på alla tillfällen som ges mig.

I alla år har jag planerat mina aktiviteter kring maten istället för tvärt om.  Jag har blivit låst och inte kunnat göra så många spontana saker jag kanske velat bara på grund av att jag tänkt på mattider samt vad jag ska äta.
Jag har fortfarande ett "matschema" som jag och min dietist har kommit överens om att jag bör hålla och jag kontrollerar fortfarande vikten i och med att den svajar lite. 
Men nu försöker jag frångå matschemat lite då och då och jag försöker att inte tänka på varje kalori eller hekto. Jag ser också till att inte låta maten hindra mig från att göra saker som jag vill göra. 
Jag kommer troligen alltid att ha ett komplicerat förhållande till mat och vikt och det är bara att acceptera. Men jag kan göra det bästa av situationen och försöka släppa på mina kontrollerande beteenden så ofta sam jag kan och orkar med och ju oftare jag gör det desto mindre blir anorexian och starkare blir jag.