Som en liten fortsättning på mitt senaste inlägg som handlade om svårigheten med att leva som en nykteranorektiker.

Är det något som jag har lärt mig efter alla dessa år i anorexians händer är det att den aldrig någonsin blir nöjd samt att det är så fruktansvärt lätt att åter fastna i ätstörda beteenden om man inte är på sin vakt. Anorexian är en smart liten jäkel och den vet precis hur den ska göra för att man ska falla tillbaka och det kan gå väldigt fort. Med detta sagt så vill jag i detta inlägg påpeka vikten i att hitta olika strategier för att man ska kunna orka stå emot ätstörningen. Alla är vi olika och därför så är det inte säkert att det som hjälper mig, hjälper någon annan. Å det som fungerar för någon annan kanske inte alls fungerar på mig. Jag vill ändå dela med mig av mina små knep för att hålla ätstörningen under kontroll. 

* Först å främst så är det viktigt med kontinuitet och rutiner kring maten. Jag vet att jag ska äta 5 gånger om dagen. Frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmål. För att det ska flyta på så bra som möjligt har jag också rätt så fasta mattider. Detta för att inte måltiderna ska bli för nära inpå varandra samt för att inte riskera att missa någon måltid. Om jag ändå av någon anledning skulle råka missa en måltid någon dag av någon orsak så är det väldigt viktigt att jag nästa dag återgår till mina ordinarie mat rutiner.

* Det här med mängden. Jag har med hjälp av en dietist kommit fram till ett intag som jag minst måste äta. Detta intag håller jag så hårt jag bara kan i. Visst kan det komma dagar då jag äter lite för lite, jag kanske är iväg någonstans och inte hittar något bra att äta, men då brukar jag tänka att bättre att äta något som kanske är lite för lite än att inte äta alls.

* Komma ihåg att äta... I bland när man är mitt uppe i någonting kan det hända att man glömmer bort tiden. Jag brukar ställa min mobil på ringning när det börjar bli dags för mig att äta. När den ringer vet jag att det bara är att avsluta det jag gör och ta mig tid att äta.

* När jag är själv och äter brukar jag se till att ha radion på och så tittar jag i någon tidning eller löser ett korsord. Detta underlättar för mig då jag kommer till ro och får mindre ångest under måltiden.

* Jag har några maträtter och mellanmål som jag kallar för säkra kort. Med säkra kort menar jag att det är saker som jag av någon anledning tycker är lite lättare att äta än andra. Dessa är bra att ta till när man mår lite sämre och aptiten är körd i botten. 

* Men man får passa sig så att man inte fastnar i sina säkra kort, så man inte äter något annat än just dessa. Jag brukar försöka att utmana mig själv ibland genom att äta sådant som jag egentligen tycker är "förbjudet". Detta är inget jag gör när jag mår som sämst för det är ju som dömt å misslyckas. Jag försöker passa på när läget är lite stabilt och jag känner att jag orkar med en sådan utmaning.

* När jag inte mår så bra är det ju inte direkt lockande att ställa mig å laga middag. Därför brukar jag se till att frysa in mat som blir över, för då kan jag ta fram dessa de dagar jag inte har motivationen till att laga middag.

* Triggers... alla dessa jävla triggers! Det är bra om man kan lista ut vad som triggar en till ett "dåligt" beteende. Jag har haft många olika triggers i mitt liv, men genom att bli medveten om dem så har jag också lärt mig hur jag ska hantera dem. En del triggers har jag kunnat möta och jobbat bort så pass mycket att de inte påverkar mig lika mycket längre. Andra har jag lärt mig att avstå helt eftersom jag vet att jag inte kan hantera dem. Ett exempel är gym... jag har prövat på att gå på gym ett flertal gånger i mitt liv men det slutar alltid med att jag övertränar, struntar i vikterna och springer bara på löpbandet. Därför har jag valt att inte sätta min fot på ett gym, det blir bara fel. Jag håller mig till mina promenader och ridningen för dessa triggar inte mig alls på samma sätt. Att bli medveten om sina triggers är ett stort steg till att faktiskt kunna göra en förändring av sitt beteende.

Jag skulle kunna göra listan ännu längre men det viktigaste är att man hittar sina egna strategier för hur man ska hantera sin ätstörning (men även andra psykiska svårigheter). Jag tror det är viktigt att man är ödmjuk och öppen både mot sig själv och mot sin omgivning. Skäms inte för din ätstörning, det är en sjukdom och inte ett val du gör. Våga berätta om den och våga be om hjälp och stöd när du behöver det. Det gör dig inte till en svag människa utan snarare tvärtom.

Sist men inte minst..... Döm inte dig själv för hårt de dagar som det fungerar lite sämre, utan ge dig själv en kram och ta nya tag nästa dag   <3