Har man som mig en ADHD-diagnos så går man ofta på högvarv. Det behöver inte prompt vara att man springer runt över allt som en yr höna, även om jag (som ni vet) tillhör den mer rastlösa kategorin och har myror i brallan.

Ibland kan jag till synes verka helt lugn och sansad men skulle man då titta in i min hjärna skulle man se att hjärnkontoret är i full fart. Det är tusen olika tankar som spretar åt tusen olika håll. Det behöver absolut inte vara negativa tankar som snurrar runt utan det kan handla om precis vad som helst. 

Rätt ofta så är det sådana där extremt smarta tankar och idéer som ploppar upp i mitt huvud och det är en av de saker som jag faktiskt gillar med min ADHD. En annan sak som jag också gillar är det driv som ADHD:n ger mig. Jag är driven och får saker och ting gjorda och då oftast både snabbt och effektivt. Den kreativa sidan av mig gör att jag många gånger kan lösa de problem som ibland kanske uppstår eller kommer i vägen. Sen har vi det där med den sociala biten. Jag är väldigt extrovert och mega social. Har inga svårigheter att prata med folk eller inför folk, mitt problem kan nog snarare vara att hålla tyst  :-P . Alla dessa saker är som sagt saker som jag gillar med min ADHD.

Men hur bra den nu är så har den ställt till med ganska så mycket problem för mig och gör fortfarande. Min rastlöshet kan ibland ställa till det för mig i sociala sammanhang där man förväntas att sitta stilla. Jag har myror i brallan och kan bli väldigt stressad och ångestfylld om jag inte får utlopp för mitt rörelsebehov. En annan sak som är lite jobbig är att jag kan ha väldigt svårt för att ta in ny information det är liksom som att mini hjärna redan är  så fullproppad med diverse tankar att den nya informationen inte får plats och jag kan behöva få informationen repeterad några gånger för att den ska fastna. Viss information sätter sig visst aldrig och jag kan där med ibland känna mig väldigt obildad :-P . Det är samma sak när jag för ett samtal med någon. Helt plötsligt kan försvinna bort i tanken och där med missar jag ju totalt vad den andra personen säger. Detta är inget jag gör medvetet eller kan styra över och det är sjukt jobbigt för jag kan ju förstå att det kan tyckas vara oartigt och nonchalant. Slutligen så är det ju så att ha en hjärna som ständigt går på högvarv tar på krafterna och ibland känns det lite som att hjärnan ska brinna upp. Detta har tidigare varit ett väldigt stort problem för mig och är fortfarande men efter det att jag fick min diagnos har jag också börjat lära mig hur jag ska göra för att ta en paus från det mest intensiva. Så även om jag är väldigt rastlös och fastän jag tänker väldigt mycket så lär jag mig mer och mer hur jag kan hantera det och det är nog det som har gjort att jag faktiskt kan tycka om min ADHD.