Jag har kommit in i en period då inget känns kul allt är bara grått.
Det är till och med så att varken min häst eller hund lockar mig till att må bra. Å när jag inte kan känna den där euroforiska kännslan vid till exempel ridningen eller nör jag pysslar med min hund börjar jag tvivla på mina känslor.
Jag känner mig då så hemsk för jag börjar då tvivla på om jag verkligen älskar dem.
Känner mig som en dålig människa som kanske inte ens älskar sina djur! :-(
 
Jag är lika dan när det kommer till relationer.
När jag varit tillsammans med någon å det har kommit dagar då jag inte kännt eurofori så har jag börjat tvivla på mina känslor för den personen, tänk om jag inte älskar?!
 
Jag vill ha barn men är rädd för det, för tänk om samma tankemönster och känslor skulle dyka upp då.
 
Är det någon annan som känner igen sig i detta?