Jag har flera invanda anorektiska beteenden som det är svårt att ändra på:
Jag ska tycka det är jobbigt att äta
Jag ska inte tycka att något är gott
Jag ska ha förbjudna livsmedel
Jag ska tycka att det är jobbigt att äta nya saker
Jag ska vara bunden till att äta vissa tider på dygnet
Jag ska hata/ogilla min kropp
Jag ska känna mig tjock
Jag ska tycka att "alla" andra är smalare än mig
Jag ska tycka att jag är ful
Jag ska alltid bli smalare
Jag ska tycka att det är skit att gå upp i vikt

Listan kan göras lång och det här är saker som jag måste jobba med varje dag. Några punkter har jag verkligen blivit riktigt duktig på att hantera, andra punkter har jag mycket kvar att jobba på.
Jag utmanar mig konstant med saker bara för att växa och bli starkare än min anorexia och för varje dag som går tycker jag mig ändå känna att jag faktiskt klarar av att bemästra anorexian mer och mer.

I många år har jag bara klarat av att äta ett ytterst fåtal livsmedel och vissa livsmedel har till och med varit helt förbjudna för mig att äta. Nu försöker jag äta mer varierat och jag prövar på att äta nya saker just för att utmana mig själv och anorexian. Vissa saker är fortfarande svårare att äta än andra men har jag bestämt mig för något så gör jag det oavsett ångestnivån som infinner sig just då och detta stärker ju mig i slutändan. Jag har till och med kunnat börja säga att vissa saker är gott även om jag tycke att det är jobbigt att äta det men tillåter mig själv att verkligen känna efter.
Vidare har jag alltid varit extremt petig med tiderna och blev jag tvungen att äta en annan tid än vad jag brukar kunde det till och med bli så att jag hoppade över just den måltiden. Nu mer kan jag fortfarande känna mig lite stressad över att det blir en annan tid men jag kan hantera det och hoppar såvida inte heller över måltiden. Det jag däremot gör är väl att skjuta på nästa måltid bara för att det inte ska bli så tätt inpå.

När vi kommer till kroppsuppfattningen är det lite mer att jobba på.
Även om jag rent faktamässigt vet att jag är lite för smal och väger lite för lite just nu så känner jag mig rätt ofta som en stor, tung och ful elefant. Dessa dagar har jag bara lust att gråta när jag ser mig i spegeln för jag tycker bara att jag är ful och stor och jag får verkligen kämpa för att ta mig igenom dagens utmaningar och inte dras med i anorexians spår. 
Tror tyvärr att detta är den svåraste biten att komma över för känslan av att vara tjock och tung är så fastnaglad i mig och det spelar inte så stor roll vad andra säger för min känsla är ändå den samma.
Men jag jobbar på det. Det gör jag för innerst inne vet jag att anorexian aldrig kommer att bli nöjd. Den tycker alltid att jag ska bli smalare oavsett hur smal och sjuk jag än blir.