Efter att jag fick min ADHD diagnos fastställd blev jag erbjuden att få börja i en samtalsgrupp på Fokushuset i Norrtälje. Detta är en grupp där alla deltagare har ADHD som en gemensam nämnare. Jag tackade ja till detta erbjudande, dum hade jag väl varit annars. I går var första träffen och jag ångrar inte att jag tackade ja.

Den direkta känslan av en gemenskap och full förståelse är svår att beskriva. Vad jag eller de andra än sa så blev reaktionen "ja precis, exakt så". Ingen av oss hade tidigare träffats men vi pratade och öppna upp oss som om vi känt varandra under en längre tid, det var liksom inte svårt att prata om sådant som annars kan vara svårt att prata om för vi alla kände igen oss i det som sas. Vissa saker vi tog upp skrattade vi bara åt för det var ju "så typiskt oss". Det var liksom inte du, jag eller dem utan det var VI!