Om



 
Mail: ninni_brottman@hotmail.com
Facebook: Ninni Brottman

Även om det känns så, så vet jag att jag är långt ifrån ensam med att dras med en psykiskohälsa.

I mitt fall handlar det bland annat om långvarig ätstörning, borderline, hsp och nu en rätt ny upptäckt av ADHD som man har varit i skymundan i alla år.
Oavsett om du själv har eller känner någon med någon typ av psykiskohälsa tänker jag att det är viktigt att känna att man inte är ensam.
Å det är lite det som är syftet med denna blogg.
Jag vill dela med mig av hur det är att dras med detta.
Kanske kan jag hjälpa/stötta någon, kanske någon hjälpa/stötta mig
Huvudsaken är att vi inte behöver känna oss ensamna.

Prenumerera


Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från december 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Summering av 2020

Nu är det inte många timmar kvar av år 2020 och jag kan bara konstatera att detta har varit på många vis ett mycket tufft år med många utmaningar och jobbiga perioder. Men det har också varit ett lärorikt och givande år där jag har utvecklats som person och faktiskt blivit i många avseende starkare och kommit närmare mig själv.

Jag startar mitt år med att åka på en kraftig njurbäckeninflammation som resulterade i att jag rasade i vikt och fick äta näringsdryck under en period för att kunna återhämta mig, något som inte var helt enkelt men jag hade liksom inget val.

Sen blir Chip akut halt och det visar sig att båda hans korsband var paj så det blir två operationer och han var riktigt illa däran och ett tag trodde jag nästan att jag skulle bli tvungen att ta bort honom men vi kämpade på tränade både hemma med korta promenader, muskelövningar och massage flera gånger om dagen, samt vatten träning på Albano en gång i veckan. Idag är Chip i princip helt återställd och man märker inte på honom hur dålig han var i början av året.

Jag har jobbat väldigt mycket med min personliga utveckling under det senaste två åren men just i år har jag nog jobbat lite extra mycket och jag tycker att jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv. Det absolut viktigaste jag har gjort är att faktiskt acceptera mig själv, mina känslor och tankar och tack vare det så har jag på något vis blivit starkare och tryggare i mig själv och mina val. Visst mår jag riktigt jävla dåligt ibland och har sjukt mycket ångest men jag har fått mer förståelse för mig själv och på så vis kan jag också "prata" med mig och tillåta mig själv att må dåligt utan att det blir en katastrof. Nu har jag också haft mitt sista samtal med min psykolog eftersom hon går i pension det känns så klart tråkigt men jag tror att det är precis i rätt tid och jag tror jag är redo för att "stå på egna ben".

En resumé av detta år vore väl inte fullbordat om ja inte nämnde covid-19. Tänker inte gå in i detalj hur detta märkliga år har påverkat och "förstört" för oss. Det var mycket som inte blev som vi hade tänkt oss och vi har fått lära oss att leva på ett litet annorlunda sätt. Men mitt i all denna skit så kan jag ändå tänka att det kanske kommit något gått. I och med att vi fått levt lite annorlunda så har vi haft möjlighet att kanske stanna upp och reflektera mer än vi brukar. Vi kanske har lärt oss att livet är skirt och att vi måste vara rädda om varandra och dem vi älskar samt uppskatta det vi faktiskt har.

Så nu tycker jag att vi säger hejdå till år 2020 och allt som hör där till och HEJ till år 2021!

 GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!

vi "ses" igen nästa år ^^

God Jul!

Julen är härlig för stora och små... Ja så lyder sångtexten till "Det strålar en stjärna" och för många är det verkligen så. Men mitt i allt det där härliga så göms också mycket prestationer, ångest, stress och ibland också ensamhet, å det är viktigt att komma ihåg.

Årets julafton blir kanske inte riktigt som den brukar vara för någon av oss. Under rådande omständigheter så får vi inte ses i samma skara som vi kanske brukar och tyvärr kanske det blir ännu fler som tvingas sitta ensamma. 

Jag skulle vilja påstå att julen faktiskt är en tid för eftertanke, värme, kärlek och gemenskap. Å även om julen 2020 hindrar oss för den fysiska gemenskapen så hindrar det inte oss från att ändå känna kärlek och gemenskap. Oavsett om vi ses rent fysiskt eller via telefon och videosamtal kan vi ändå skänka en tanke och extra kärlek till våra nära och kära.

För min del kommer julfirandet bli annorlunda då min syster och hennes familj inte kan fira med oss. Allt för många har insjuknat i covid-19 på min systersjobb och med hänsyn till detta och av ren försiktighet har vi valt att inte ses just nu. Dessutom behöver hon hoppa in och jobba extra natt eftersom så många har blivit sjuka. Detta är såklart super tråkigt men vi har försökt göra det bästa av situationen och ska försöka ses en liten stund utomhus i morgon på dagen och överlämna julkapparna och önska varandra en god jul. Så även jag har fått ställt om och fått känna den där "besvikelsen" över att inte kunna fira så som jag är van vid men jag har ju ändå mamma, pappa och Chip så det får jag vara tacksam över.

Så även om det känns skit och att mycket är trist denna jul så försök ändå att se till det ni har och var glada åt det.

Jag vill i alla fall skänka er all värme ni behöver och en riktigt GOD JUL!


P.s / kom ihåg att jag finns här, på facebook och mail om någon skulle känna sig väldigt ensam / D.s

En liten pusselbit

Mitt i all skit och elände så har jag lite glada nyheter att berätta om. 

Den 4 januari ska jag få börja arbetsträna på Färsna, en 4-h gård här i Norrtälje. 

Jag och min handläggare från arbetsförmedlingen var där på ett mycket lyckat möte i förra veckan. Eftersom jag varit till två ställen tidigare som inte varit passande för mig (av olika anledningar) tidigare var jag lite orolig inför detta möte, rädd för att även detta ställe skulle kännas fel eller inte vara lämpligt för mig men den oron släppte så fort jag kom innanför dörren. 

Vi blir insläppta i ett hus och möts av 4 glada hundar som välkomnar en till tusen, vi sätter oss sedan ner och pratar med föreståndaren och hon berättar om verksamheten samt vilka planer hon hade för mig om jag tackade ja. 

Å hur skulle jag kunna säga nej?! 

Här erbjuds jag att få jobba på en gård, men varma och fina människor. Okej jag hälsade bara på några och pratade bara med föreståndaren men kunde ändå känna av en viss värme och gemenskap. 

Ni vet det där berömda livspusslet?....... Jag hoppas och tror att det här kan vara en av pusselbitarna som kan få mig att må lite bättre, utvecklas och ta nästa steg framåt i mitt liv. 


 

Det kommer bli bättre

Jag mår inte alls bra just nu,                                     det är många tankar i huvudet jag känner mig orolig, ledsen och känner lite hopplöshet.

Sanningen är nog den att jag har mått så här under en rätt så lång period nu och det är ett faktum som jag antingen kan sänka ner mig själv i och på så vis må ännu sämmre. Eller också accepterar jag det, biter ihop och härdar ut i vetskapen att det så småningom vänder och blir bättre igen. 

För det är ju faktiskt så att mycket här i livet handlar om inställning och jag vill inte falla offer jämtemot mig själv bara för att jag tycker synd om mig själv. Jag har tagit mig igenom så många tuffa perioder så varför skulle jag inte ta mig igenom denna?