Av min erfarenhet kring äts kliniker så handlar den behandlingen mkt om att uppnå ett visst bmi, lära sig äta "rätt", avbryta det synliga i ätstörningen (svält, kräkning, överträning, selektiv ätande etc)
Till en viss del brukar man jobba lite kongetivt med de tankar man har ang vikt, mat, storlek osv men man glömmer oftast bort det som sitter på djupet. Eller egentligen kanske man inte glömmer bort det men tyvärr finns inte utrymme på dessa kliniker för att gå ända in på djupet. 
Behovet av den första akuta hjälpen är så stor att det helt enkelt inte går att ha sina patienter/klienter kvar fram tills dess att de är 100% redo att gå.
Detta är så klart hemskt och jag tar det inte i försvar men det är den bistra sanningen. 
Men det finns stora och många brister i vården och detta är ett av dem. 
Allt för många insjuknar i ätstörning och trycket på vård är stor. 

Det bästa vore såklart om kliniken man går på kunde remittera "färdiga" patienter till en psykolog/kurator/coach som efter avslutad behandling kan gå mer in på djupet och prata om vad det är som får en att hamna i de ätstörda tankarna och handlingarna. 
För det är ju så att även om man äter som man ska och bmi ligger på en acceptabel nivå så innebär inte det att tankarna automatiskt försvinner eller att man för den sakens skull mår bra i övrigt. Oftast är det ju faktiskt så att ätstörningen "bara" är en del av många andra psykiska svårigheter man har. 

Nu ges inte denna möjlighet men det hindrar inte från att man söker hjälp själv.
Jag tror att det super viktigt att man efter avslutad behandling får gå och prata med någon så att man kan få hjälp på djupet med det psykiska. 
För arbetet med det psykiska är långt mycket längre än arbetet med det fysiska och det får man inte glömma bort.