Om



 
Mail: ninni_brottman@hotmail.com
Facebook: Ninni Brottman

Även om det känns så, så vet jag att jag är långt ifrån ensam med att dras med en psykiskohälsa.

I mitt fall handlar det bland annat om långvarig ätstörning, borderline, hsp och nu en rätt ny upptäckt av ADHD som man har varit i skymundan i alla år.
Oavsett om du själv har eller känner någon med någon typ av psykiskohälsa tänker jag att det är viktigt att känna att man inte är ensam.
Å det är lite det som är syftet med denna blogg.
Jag vill dela med mig av hur det är att dras med detta.
Kanske kan jag hjälpa/stötta någon, kanske någon hjälpa/stötta mig
Huvudsaken är att vi inte behöver känna oss ensamna.

Prenumerera


Sidor

Visar inlägg från juni 2020

Tillbaka till bloggens startsida

GLAD MIDSOMMAR!

 


Önskar er alla en riktig fin midsommar! 

Var rädda om er ❤️

Egen värde

Hade tänkt skriva något bra, positivt och inspirerande idag men det får bli en annan gång.
Jag varken kan eller vill ljuga för er och skulle jag idag skriva om bra saker så hade det varit att lura er men också mig själv.

Ja som ni säkert redan har räknat ut nu så mår jag inte alls särskilt bra idag och har väl inte gjort på ett tag. Mitt fokus har legat väldigt mycket på Chip under den senaste tiden vilket har gjort att jag inte riktigt hunnit med att stanna upp och fundera så mycket på hur jag mår...…. Nu vet jag...….
Jag mår SKIT! och i morse när jag vaknade upp hemma i min lägenhet i morse var ångesten tokhög och nu i skrivande stund har jag nog hunnit med att gråta i 3-4 omgångar redan bara för att allt känns hopplöst och meningslöst. 
Jag kämpar som ett djur varje dag med att försöka ta mig vidare och utvecklas och jag har kommit en bra bit på vägen men är nu rädd för att jag har nått en gräns där ett litet felsteg kommer att göra så att jag faller.

Det är väldigt många tankar och känslor som snurrar runt i mig och de flesta handlar om hur jag ser på mig själv som person, vilket inte är så positivt.
Jag känner mig misslyckad, värdelös och obetydelsefull och jag skäms över att jag trots min ålder inte har tagit mig någonvart i livet, att jag misslyckas gång på gång och jag ser inte riktigt hur jag ska ta mig vidare.
Jag har en egen lägenhet att bo i, ändå är jag mer hemma hos mina föräldrar eftersom jag inte riktigt behärskar att vara ensam under ett helt dygn. Att vara självständig är något som jag tampas med varje dag men lyckas liksom aldrig riktigt släppa taget till 100%. 
Känner mig så beroende av andra (framförallt familjen) men att ingen behöver mig i den utsträckningen som jag behöver dem. Nu är det ju så att vi i min familj är väldigt tajta och umgås väldigt mycket rent generellt men till skillnad från min syster så är jag med mamma och pappa varje dag, inte bara för att jag vill utan det är mer för att jag inte klarar mig utan dem. 

Tänker också mycket på vad jag åstadkommit med mitt liv samt vad jag  gör med min tid. Det jag kommer fram till att jag inte kommit någonvart och jag gör inte något vettigt i överhuvudtaget. 
Jag pluggar inte, har inget jobb, ingen egen familj och jag gör inte någon skillnad eller bidrar med något. Jag vill så mycket, har så många drömmar men jag lyckas aldrig riktigt att ta mig vidare med dem. Nej helt enkelt värdelös och utan betydelse för någon. 
Jag har så många fina människor omkring mig som ger mig stöd och hjälp. Som alltid finns där när jag behöver och som aldrig slutar tro på mig. Det 
är människor jag anser är viktiga och har stor betydelse för mig och för andra. Människor som jag älskar och ser upp till och inte kan leva utan.
Men vad är meningen med mitt liv? Vad kan jag göra för skillnad? 
och vem behöver mig?






Att gilla sin ADHD

Har man som mig en ADHD-diagnos så går man ofta på högvarv. Det behöver inte prompt vara att man springer runt över allt som en yr höna, även om jag (som ni vet) tillhör den mer rastlösa kategorin och har myror i brallan.

Ibland kan jag till synes verka helt lugn och sansad men skulle man då titta in i min hjärna skulle man se att hjärnkontoret är i full fart. Det är tusen olika tankar som spretar åt tusen olika håll. Det behöver absolut inte vara negativa tankar som snurrar runt utan det kan handla om precis vad som helst. 

Rätt ofta så är det sådana där extremt smarta tankar och idéer som ploppar upp i mitt huvud och det är en av de saker som jag faktiskt gillar med min ADHD. En annan sak som jag också gillar är det driv som ADHD:n ger mig. Jag är driven och får saker och ting gjorda och då oftast både snabbt och effektivt. Den kreativa sidan av mig gör att jag många gånger kan lösa de problem som ibland kanske uppstår eller kommer i vägen. Sen har vi det där med den sociala biten. Jag är väldigt extrovert och mega social. Har inga svårigheter att prata med folk eller inför folk, mitt problem kan nog snarare vara att hålla tyst  :-P . Alla dessa saker är som sagt saker som jag gillar med min ADHD.

Men hur bra den nu är så har den ställt till med ganska så mycket problem för mig och gör fortfarande. Min rastlöshet kan ibland ställa till det för mig i sociala sammanhang där man förväntas att sitta stilla. Jag har myror i brallan och kan bli väldigt stressad och ångestfylld om jag inte får utlopp för mitt rörelsebehov. En annan sak som är lite jobbig är att jag kan ha väldigt svårt för att ta in ny information det är liksom som att mini hjärna redan är  så fullproppad med diverse tankar att den nya informationen inte får plats och jag kan behöva få informationen repeterad några gånger för att den ska fastna. Viss information sätter sig visst aldrig och jag kan där med ibland känna mig väldigt obildad :-P . Det är samma sak när jag för ett samtal med någon. Helt plötsligt kan försvinna bort i tanken och där med missar jag ju totalt vad den andra personen säger. Detta är inget jag gör medvetet eller kan styra över och det är sjukt jobbigt för jag kan ju förstå att det kan tyckas vara oartigt och nonchalant. Slutligen så är det ju så att ha en hjärna som ständigt går på högvarv tar på krafterna och ibland känns det lite som att hjärnan ska brinna upp. Detta har tidigare varit ett väldigt stort problem för mig och är fortfarande men efter det att jag fick min diagnos har jag också börjat lära mig hur jag ska göra för att ta en paus från det mest intensiva. Så även om jag är väldigt rastlös och fastän jag tänker väldigt mycket så lär jag mig mer och mer hur jag kan hantera det och det är nog det som har gjort att jag faktiskt kan tycka om min ADHD.







Typ i mål!

Dagen idag började väldigt bra.
Det är tisdag vilket innebär vikttagning för min del.
Hela gårdagen gick jag och intalade mig själv om att verkligen försöka att inte överreagera när jag skulle väga mig i morse utan mer tänka
"okej det är tisdag och jag ska väga mig för kollen behövs men resultatet får/ska INTE påverka hur jag mår rent fysiskt".
 
Så i morse när jag skulle ställa mig på vågen var det det mantrat jag bar med mig och jag försökte vara ganska så nollställd, vilket visade sig vara en mycket bra strategi.
Jag ställer mig på vågen och den visar x hg upp, tillräckligt många hg för att jag på prov ska få ta bort näringsdrycken! Jag har inte nått den slutliga målvikten men jag har nu nått den vikt jag hade i våras innan jag gick ner sådär mkt när jag åkte på njurbäcksinflamationen och det var ju det som var målet för att få ta bort näringsdrycken (på prov).
 
Jag är givetvis glad för att bli av med den, det kommer underlätta lite för mig att (förhoppningsvis) våga äta lite andra saker, typ glass till mellis nu när sommaren kommit eller kanske ett glas vin till maten etc. När jag har näringsdrycken begränsas jag lite av mig själv eftersom jag tycker den är så jobbig att ha och då ligger mitt fokus i att få i mig det jag absolut måste.
 
Det bästa är dock inte att jag blir av med näringsdrycken....
Det ABSOLUT bästa är att jag faktiskt kunde känna mig nöjd!
Att gå upp i vikt är för det mesta förenat med ångest och en rad med negativa känslor men idag kände jag mig faktiskt tillfreds med min viktuppgång och det mina kära vänner.............
är en mycket större vinst än att blivit av med näringsdrycken!