Om



 
Mail: ninni_brottman@hotmail.com
Facebook: Ninni Brottman

Även om det känns så, så vet jag att jag är långt ifrån ensam med att dras med en psykiskohälsa.

I mitt fall handlar det bland annat om långvarig ätstörning, borderline, hsp och nu en rätt ny upptäckt av ADHD som man har varit i skymundan i alla år.
Oavsett om du själv har eller känner någon med någon typ av psykiskohälsa tänker jag att det är viktigt att känna att man inte är ensam.
Å det är lite det som är syftet med denna blogg.
Jag vill dela med mig av hur det är att dras med detta.
Kanske kan jag hjälpa/stötta någon, kanske någon hjälpa/stötta mig
Huvudsaken är att vi inte behöver känna oss ensamna.

Prenumerera


Sidor

Visar inlägg från februari 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Sjukhus

Har inte kunnat skrivs på några dagar av den enkla anledningen att jag har legat på sjukhus sen i fredags. Å för första gången i mitt liv har jag legat inne på grund av att jag är sjuk SJUK inte för att jag har tagit intox eller för att jag slutat äta. En ny erfarenhet för mig som gav en liten märklig känsla faktiskt.

Trots att jag vilade mycket, drack, åt och tog både Ipren och Alvedon ville febern ge med sig. Dessutom fick jag som kramper som höll i sig ett tag för att sedan bara tona ut. Mitt på dagen i fredags drabbades jag av ytterligare "krampanfall" men denna gång satt den i betydligt längre. Jag ringde mamma så hon kom hem så fort hon kunde och körde in mig på akuten. Fick komma in rätt fort på ett rum då de ansåg att min status var akut. Inne på rummet börjar de med att ta febern 40,5. De tog en massa prover och då menar jag massa prover! När vi väntade på svaren låg jag där i sängen å så sa jag till mamma att: Vi kommer nog hem rätt sent. Mamma tittar på mig som om jag just sagt VÄRLDENS knäppaste grej och säger: Hem? Är du helt tom i huvudet?  :-P 

Om jag säger så här så fick mamma givetvis rätt. Blodproverna visade på att jag hade extremt höga infektionsvärlden men de kunde inte se varför. I och med min ljuskänslighet och smärta i rygg så ville de ta ett ryggmärgsprov på mig. Jag blev super nervös för jag har hört så mycket om hu hemskt det är. Så jag ligger där på britsen hopkurad som en katt och trycker hårt i mammas hand som sitter på en stol (stackars hon som har så svårt för nålar). Visst kändes det men inte så farlig. Jag blev mer orolig för hur det gick för mamma och frågade om det upprepande gånger, något som läkarna och sjuksyrran tyckte va lite roligt.

Väl installerad på  medicinavdelningen kopplas jag upp på dropp och så fick jag antibiotika intravenöst och ytterligare prover tas. I detta läge lyckas jag även skicka hem mamma, efter lite övertalande. Men jag mena på att jag var ju på rätt plats nu. Jag fick in en näringsdryck eftersom jag inte hade hunnit äta så mycket under dagen. När den var slut somnade jag rätt så fort.      Natten blev väl inte helt lugn, fick "kramp" anfall och febern var fortsatt hög. Men fick lite smärtlindring samt febernedsättande.

Lördagen fortsatte med feber. Jag fick fortsatt dropp, när ett tog slut kopplades nästa på och även antibiotika. Trots svårigheten att äta tog jag lite som min uppgift att få det gjort. Jag vet att näring är superviktigt när man är sjuk och det är ju det bästa jag kan göra för att återhämta mig. De vet fortfarande inte vad som är fel på mig och jag blir kvar.  :-( 

På söndagen föll bitarna på plats. Jag blev skickad till en kontraströntgen å det är fan mig det märkligaste jag har varit med om! Jag fick kontrasten intravenöst och först kände jag hur det då liksom brändes i hela halsen, å det må så vara men SEN ja sen vandrade den där hettan ner dit ja till pinkeriet menar jag och det brände och kändes precis som om jag hade kissat på mig. En mycket märklig känsla kan jag berätta  :-P  Röntgen gav i alla fall resultat för det visade att jag har fåt Njurbäckens inflammation, vilket är rätt så alvarligt eftersom om jag hade väntat några dagar till hade det kunna blivit blodförgiftning!

Men nu när de vet vad det handlar om har de kunnat sätta in rätt penicillin och igår fick jag komma hem. Hade nog inte fått det om det inte var så lyckligt att mamma har semester denna vecka.

I dag mår jag ändå rätt "bra" jag har ont i kroppen och huvudet, är lite yrslig och fryser men jag är så glad att vara hemma och att febern inte ligger på 40 längre, så därför kan jag säga att jag mår rätt så bra.  :-) 



Sugen på glass

Ja nämen febern trivs tydligen hos mig den jäkeln. Idag har den legat på 39-40 hela dagen så jag känner mig rätt så mör men men det vänder väl snart.

Det var det här med att dricka, äta och vila. Har hört att det är det enda som kan göra en frisk. Så dricker gör jag så det står vatten upp i öronen, vilar gör jag, orkar i alla fall inte göra något. Äter gör jag också, men det växer lite i munnen på mig så det får ta tid när jag äter. Har kommit på att yoghurt fungerar rätt så bra så det är det som det får bli, huvudsaken är ju att jag äter och får i mig någon form av näring.

Nu till något som INTE hör till vanligheterna. Jag har blivit sugen på glass! Jag som typ aldrig känner mig sugen efter något i vanliga fall men just nu är jag sugen på glass. Ni vet den där Marabouglassen mini, den är ju så god.  När mamma ringde berätta jag det för henne och hon lovade att köpa hem sån till mig. Tror hon blev rätt så glad att jag faktiskt kände mig sugen på något. Haha tror typ att det inte spelar någon roll vad jag känner mig sugen på. Är Ninni sugen på saker som man äter så köper man helt enkelt hem det.



Tack Netflex

Jag är uttråkad i hjärnan och rastlös men kroppen är inte riktigt med på samma banor.

Hög feber, frossa och fortsatt ont i kroppen gör att till och med jag kan vara stilla och ta det lugnt, kan ni tänka er  :-P 
I dag har jag avverkat hela två filmer på Netflex, jag som ALDRIG har ro att titta på film dagtid  =-O Men är idag innerligt tacksam att Netflex finns för annars hade dagen varit outhärdlig. Så tacka gudarna för Netflex!

I övrigt har jag försökt att dricka så mycket som möjligt, att äta är inte lätt just nu för det bara växer i munnen på mig, men jag försöker peta i mig det som går. Detta är ett gyllenetillfälle för ätstörningen att få lite ny kraft vilket gör mig lite orolig. Men som sagt jag äter så gott jag kan och dricker mycket vatten och lite apelsinjuice för att få i mig lite mer näring. Å på så vis hoppas jag på att ätstörningen ändå kan lämna mig ifred.

Vidare så har jag en fantastisk hund! Chip har inte lämnat min sida på hela dagen, bortsett från när han fick följa med Sture på en promenad.
Sitter jag i soffan ligger han på mattan nedanför men så fort jag reser på mig följer han efter. Fina fina kloka hund  <3 




Att vara sjuk

Att vara sjuk och tvingas ta det lugnt är inte en lätt match när man är rastlös lagd och har ADHD.

Jag har hög feber, frossa och så ont i kroppen att jag mår illa. Varje rörelse jag gör ger mig smärta. Ändå säger hjärnan: kom igen nu, upp och "hoppa". Det finns så mycket att göra. Jag är rastlös! Gör något! 
Men kroppen skriker: Ta det lugnt, lägg dig ner och vila! Det gör ont! Du orkar inte. 

Så det är en utmaning för mig att verkligen ta hand om mig själv och vila. Hoppas att febern och värken försvinner fort annars kommer jag väl klättra på väggarna 😏

Samtidigt är det här nog lite nyttigt för mig som alltid kör på i 100 blås. Jag vet ju att jag måste bli bättre på att ta det lugnt. Så inget ont som inte har något gott med sig. 

Alla hjärtans dag!

 

Vill bara skicka miljoner kramar till alla underbara läsare. 

Ni är bäst❤️

Äldre inlägg