Om





Även om det känns så, så vet jag att jag är långt ifrån ensam med att dras med en psykiskohälsa.

I mitt fall handlar det bland annat om långvarig ätstörning, borderline och hsp.
Oavsett om du själv har eller känner någon med någon typ av psykiskohälsa tänker jag att det är viktigt att känna att man inte är ensam.
Å det är lite det som är syftet med denna blogg.
Jag vill dela med mig av hur det är att dras med detta.
Kanske kan jag hjälpa/stötta någon, kanske någon hjälpa/stötta mig
Huvudsaken är att vi inte behöver känna oss ensamna.

Prenumerera


Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från juni 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Utredning

Den 5 april träffade jag en underbar psykiatrisk läkare på Neuropsykiatriska mottagningen här i Norrtälje gällande min misstänkta ADHD. Fick då veta att det skulle kunna ta uppemot ett år innan jag skulle få göra en sådan utredning i och med att väntetiderna är så långa, MEN.........
Jag vet inte vad denna läkare skrev i remissen men något bra måste han ha hittat på för nu på måndag ska jag till Neuropsykiatriska mottagningen igen för att påbörja en utredning.

Jag är lite kluven i vad jag tror om detta. En del av mig kan väl hålla med om att jag har vissa drag som kan påminna om ADHD men samtidigt så tycker jag inte riktigt att det är en diagnos som stämmer in på mig, för så hyperaktiv är jag inte,.. eller?
För mig spelar det väl egentligen ingen större roll vad utredningen visar. Kanske jag har ADHD kanske inte. Kanske hittar de någon annan passande diagnos att addera med min redan befintliga diagnoser. Hur det än blir så ändrar det ju inte mig som person men kanske jag kan få mer förståelse för vissa saker om det nu blir konstaterat att jag har ADHD eller något annat.
Så jag ser denna utredning mest som en hjälp i att hitta och förstå mig själv lite bättre och där med också hitta fler sätt att jobba med mig själv på.

 

 

Anorektiska tankar, känslor och beteenden


Jag har flera invanda anorektiska beteenden som det är svårt att ändra på:
Jag ska tycka det är jobbigt att äta
Jag ska inte tycka att något är gott
Jag ska ha förbjudna livsmedel
Jag ska tycka att det är jobbigt att äta nya saker
Jag ska vara bunden till att äta vissa tider på dygnet
Jag ska hata/ogilla min kropp
Jag ska känna mig tjock
Jag ska tycka att "alla" andra är smalare än mig
Jag ska tycka att jag är ful
Jag ska alltid bli smalare
Jag ska tycka att det är skit att gå upp i vikt

Listan kan göras lång och det här är saker som jag måste jobba med varje dag. Några punkter har jag verkligen blivit riktigt duktig på att hantera, andra punkter har jag mycket kvar att jobba på.
Jag utmanar mig konstant med saker bara för att växa och bli starkare än min anorexia och för varje dag som går tycker jag mig ändå känna att jag faktiskt klarar av att bemästra anorexian mer och mer.

I många år har jag bara klarat av att äta ett ytterst fåtal livsmedel och vissa livsmedel har till och med varit helt förbjudna för mig att äta. Nu försöker jag äta mer varierat och jag prövar på att äta nya saker just för att utmana mig själv och anorexian. Vissa saker är fortfarande svårare att äta än andra men har jag bestämt mig för något så gör jag det oavsett ångestnivån som infinner sig just då och detta stärker ju mig i slutändan. Jag har till och med kunnat börja säga att vissa saker är gott även om jag tycke att det är jobbigt att äta det men tillåter mig själv att verkligen känna efter.
Vidare har jag alltid varit extremt petig med tiderna och blev jag tvungen att äta en annan tid än vad jag brukar kunde det till och med bli så att jag hoppade över just den måltiden. Nu mer kan jag fortfarande känna mig lite stressad över att det blir en annan tid men jag kan hantera det och hoppar såvida inte heller över måltiden. Det jag däremot gör är väl att skjuta på nästa måltid bara för att det inte ska bli så tätt inpå.

När vi kommer till kroppsuppfattningen är det lite mer att jobba på.
Även om jag rent faktamässigt vet att jag är lite för smal och väger lite för lite just nu så känner jag mig rätt ofta som en stor, tung och ful elefant. Dessa dagar har jag bara lust att gråta när jag ser mig i spegeln för jag tycker bara att jag är ful och stor och jag får verkligen kämpa för att ta mig igenom dagens utmaningar och inte dras med i anorexians spår. 
Tror tyvärr att detta är den svåraste biten att komma över för känslan av att vara tjock och tung är så fastnaglad i mig och det spelar inte så stor roll vad andra säger för min känsla är ändå den samma.
Men jag jobbar på det. Det gör jag för innerst inne vet jag att anorexian aldrig kommer att bli nöjd. Den tycker alltid att jag ska bli smalare oavsett hur smal och sjuk jag än blir.





 

Glad midsommar!

Vill bara önska er alla en riktigt härlig midsommar! 

Ta hand om er och kom ihåg att ni är värdefulla! 

Puss ❤️

Dubbel seger

Det var med dubbel ångest som jag ställde mig på vågen i morse. Orolig för resultatet, tänk om jag inte har gått upp något alls eller tänk om jag gått upp "för mycket" och jag var rädd för hur min reaktion skulle bli när jag såg siffrorna på vågen.
Men vikttagningen i morse var ändå lite annorlunda än vad den brukar vara. För ända sedan i går har jag försökt att säga till mig själv "jag vill, kan och behöver gå upp i vikt" och jag har verkligen försökt tänka att jag bara ska bli glad om jag går upp i vikt. Även om jag inte riktigt kan känna så till 100% så var det ändå dessa tankar som jag lät snurra runt i huvudet när jag skulle ställa mig på vågen. Å vet ni?
Nu har kroppen äntligen börjat ta åt sig av näringen och jag har faktiskt gått upp x hg. Jag känner mig kanske inte direkt glad men lite lättad över att allt mitt slit faktiskt gjort nytta och jag känner mig faktiskt riktigt stolt över mig själv och över det jobba jag gjort och det är väl gott nog kan jag tycka.

Det är en bit kvar till slutmålet men jag känner mig ändå på ett litet underligt sätt rätt så motiverad till att faktiskt nå dit. Jag vet att det kommer komma dagar då jag bara vill ge upp, dagar då anorexian kommer att göra allt för att hindra mig att fortsätta framåt, dagar då jag kommer att behöva kämpa extra mycket för att klara av att stå emot anorexian men jag har bestämt mig.







Att övertala sig själv

Nu har jag slitigt och kämpat en hel vecka till med det senaste "matschemat".
Jag har följt ordinationen, jag har tänkt på hur mycket jag rört mig och verkligen försökt ta det lite lugnare. Jag har till och med utmanat mig själv och ätstörningen genom att äta vissa saker som egentligen ger mig ångest bara för att bevisa för mig själv och anorexian att jag kan och att jag är så mycket starkare än vad den är.

I morgon är det vikttagning och precis som vanligt är mina känslor delade. Men jag har bestämt mig för att försöka mig på ett nytt tankesätt som lyder: Jag kan, Jag vill, Jag ska. Så just nu sitter jag och försöker övertala mig själv om att blir glad, stolt och nöjd om jag nu har gått upp i vikt för hur jag än vrider och vänder på det så är det ju faktiskt just upp som målet och det är det som jag kämpar för.
Men jag är svårövertalad och behöver nog nöta in det nya tankesättet ett bra tag innan jag är 100% övertygad.








Äldre inlägg