Om



 
Mail: ninni_brottman@hotmail.com
Facebook: Ninni Brottman

Även om det kĂ€nns sĂ„, sĂ„ vet jag att jag Ă€r lĂ„ngt ifrĂ„n ensam med att dras med en psykiskohĂ€lsa.

I mitt fall handlar det bland annat om lÄngvarig Àtstörning, borderline, hsp och nu en rÀtt ny upptÀckt av ADHD som man har varit i skymundan i alla Är.
Oavsett om du sjÀlv har eller kÀnner nÄgon med nÄgon typ av psykiskohÀlsa tÀnker jag att det Àr viktigt att kÀnna att man inte Àr ensam.
Å det Ă€r lite det som Ă€r syftet med denna blogg.
Jag vill dela med mig av hur det Àr att dras med detta.
Kanske kan jag hjÀlpa/stötta nÄgon, kanske nÄgon hjÀlpa/stötta mig
Huvudsaken Àr att vi inte behöver kÀnna oss ensamna.

Prenumerera


Sidor

Senaste inlÀgg

Visar inlÀgg frÄn april 2019

Tillbaka till bloggens startsida

😔

Det Ă€r vad rösterna i mitt huvud pĂ„minner mig om varje dag. 
 

Grattis mamma!

I morgon fyller min Àlskade mamma hela 54 Är! Detta inlÀgg vill jag tillÀgna henne.

Liksom alla döttrar har Àven jag mÄnga gÄnger sagt att du varit en dum mamma, jag har brÄkat med dig, skrikit och gapat och sÀkerligen gjort dig helt galen ibland. Men oavsett vad jag gjort eller sagt till dig vill jag att du ska veta att jag aldrig menat att sÄra dig utan jag har alltid Àlskat dig för den underbara mamma du Àr.

Under hela mitt liv har du funnits dĂ€r för mig i bĂ„de stort och smĂ„tt. Tack för alla gĂ„nger du plockat upp mig frĂ„n botten.Tack för att du aldrig slutat tro pĂ„ mig trots att jag sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger har svikit dig eller misslyckats. Tack för att du alltid stĂ€ller upp och försöker hjĂ€lpa med alla resurser du har. All din kĂ€rlek och omsorg har stĂ€rkt mig och har gjort mig till den jag Ă€r idag, sĂ„ tack för allt du har gett mig och ger mig Ă€n idag.

Är sĂ„ glad att du Ă€r min mamma och att vi Ă€r sĂ„ tajta, för nu i vuxen Ă„lder har jag Ă€ven kommit underfund med att du inte bara Ă€r en fantastisk mamma utan ocksĂ„ en utav mina bĂ€sta vĂ€nner och jag Ă€r glad för alla de stunder vi har haft och har med varandra.

SĂ„ GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN! 

  <3 

ÄLSKAR DIG MAMMA! 

 

En chans att visa pÄ förÀndring

I dag har jag varit utan min nÀringsdryck i exakt en vecka och detta fungerade inte sÄ bra visade det sig. I morse nÀr jag vÀgde mig hade jag tappat i vikt och till och med jag kan hÄlla med om att jag hade tappat lite för mycket, men inte sÄ konstigt med tanke pÄ hur jag lever mitt liv.

Detta var Ă€mnet som jag och min psykolog Ă€gnade hela vĂ„r samtalstid till idag och hon har fĂ„tt mig att inse hur SJUKT mitt beteende Ă€r och att jag mĂ„ste göra en förĂ€ndring i mitt liv för att jag i överhuvudtaget ska kunna hĂ„lla ihop och inte förstöra min kropp och psyke pĂ„ grund av stressen jag lever med nu. Som det ser ut idag sĂ„ rör jag pĂ„ mig extremt mycket, det Ă€r jag medveten om. Jag Ă€r ute och gĂ„r med Chip i flera timmar varje dag och emellan promenaderna Ă€r jag pĂ„ ett eller annat sĂ€tt fysiskt aktiv, Ă„ det Ă€r i princip bara nĂ€r jag Ă€ter, tittar pĂ„ tv pĂ„ kvĂ€llen och nĂ€r jag bloggar som jag egentligen sitter stilla. Jag Ă€r som en duracellkanin och jag lever med en stĂ€ndig inre och yttre stress. Man kan sĂ€ga att jag flyr frĂ„n tvĂ„ olika Ă„ngestar, den ena Ă€r Ă€tstörningsĂ„ngesten som sĂ€ger att jag mĂ„ste röra mig mycket eftersom den inte vill att jag gĂ„r upp, men det handlar ocksĂ„ om en mer generell Ă„ngest som yttrar sig genom att jag kĂ€nner en viss tomhet och för att slippa dessa olika Ă„ngestpĂ„slagen samt undvika att det blir till Ă„ngestattacker rör jag pĂ„ mig mycket. Jag vet att detta Ă€r ett sjukligt beteende men det Ă€r ett sĂ€tt för mig att fly frĂ„n mig sjĂ€lv och frĂ„n min Ă„ngest. 

Om vi nu ser till vikten sÄ vore det lÀttaste sÀttet att gÄ upp igen vara att fortsÀtta att Àta, promenera och röra pÄ mig sÄ som jag gör nu samt att börja med nÀringsdryck igen, men vore det egentligen vara det optimala? Svar: Nej! dels Àr nÀringsdrycken nÄgot som man har tillfÀlligt vid behov och inte nÄgot som man Àter livet ut och som jag redan var inne pÄ Àr mitt sÀtt att leva inte sÄ bra. Jag behöver lÀra mig att varva ner och inte övermotionera hela tiden. Jag mÄste lÀra mig att möta Ängesten och stÄ emot mina impulser.

Nu har jag en vecka pÄ mig att vÀnda vikten uppÄt igen och detta ska ske utan nÀringsdryck. I första hand ska jag försöka normalisera mina promenader, normalisera mina aktiviteter sÄ att det inte hela tiden handlar om att vara i rörelse. Hur ska jag fÄ detta att fungera?
Jo jag ska Ă„ter igen anvĂ€nda mig av mina Ă€lskade och beprövade listor. Varje kvĂ€ll ska jag sĂ€tta mig ner och planera in morgondagen. Jag ska skriva in mina promenader, hur lĂ„nga varje ska vara och nĂ€r jag ska ta dem. Jag ska planera in ett kort yogapass nĂ„gra dagar i veckan och jag ska planera in aktiviteter som inte bara innebĂ€r att jag Ă€r i stĂ€ndig rörelse (ex: baka, pyssla, trĂ€na konster med Chip etc.). 
Sen fÄr vi se om detta rÀcker, det kan ju vara sÄ att jag behöver nÀringsdryckerna i alla fall ett tag till eller kanske öka ut matintaget lite, men det fÄr visa sig nÀsta vecka. Det viktiga nu Àr att jag normaliserar min aktivitetsnivÄ och att jag vÄgar möta min Ängest!

P.S./ Är det nĂ„gon hĂ€r som lĂ€ser detta och vill/kan bidra med tips pĂ„ "normala" aktiviteter sĂ„ tas tips gĂ€rna emot /D.S.





Varför sÄ mycket Ängest?!

Sitter hĂ€r och försöker förstĂ„ hur min Ă„ngest fungerar. Jag kan verkligen inte förstĂ„ vad det Ă€r som gör att min Ă„ngest Ă€r sĂ„ mycket starkare nĂ€r jag Ă€r hemma sjĂ€lv i lĂ€genheten. Den Ă€r ju inte lika stark nĂ€r jag Ă€r ensam hemma hos mamma och pappa. 


I gÄr kvÀll Äkte jag hem till min lÀgenhet och det kÀndes redan dÄ lite Ängest laddat att Äka dit, men jag Äkte ÀndÄ eftersom jag vet att om jag börjar lÄta bli att Äka hem dit sÄ fort jag fÄr Ängest sÄ kommer det bara att bli svÄrare för varje gÄng.
I dag har det varit en sĂ„dan dag dĂ„ varje minut kĂ€nts som en hel evighet och Ă„ngesten har inte lĂ€mnat mig ifred en enda sekund. Jag har försökt att distrahera mig med att trĂ€na Chip, plocka och yogat men ingenting har hjĂ€lpt. Den enda gĂ„ngen som Ă„ngesten sjunkit lite Ă€r nĂ€r jag varit ute och gĂ„tt med Chip men sĂ„ fort jag kommit in i lĂ€genheten igen har Ă„ngestpĂ„slaget ökat rejĂ€lt. Jag kan inte förklara kĂ€nslan men jag blir liksom orolig kroppen, hjĂ€rtat slĂ„r hĂ„rdare, jag fĂ„r svĂ„rare att andas och jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller vart jag ska ta vĂ€gen. Helst av allt skulle jag vilja fly frĂ„n Ă„ngesten, fly hĂ€r ifrĂ„n och hem till mamma och pappa dĂ€r jag kĂ€nner mig hemma och trygg. Men jag har Ă€ndĂ„ valt att bita ihop och stannat kvar hĂ€r hela dagen och kommer nog att hĂ€rda ut en timme till innan jag Ă„ker hem till mamma och pappa (som visserligen inte Ă€r hemma förrĂ€n 17:00)

Neuropsykiatriska mottagningen

I gÄr fick jag trÀffa en psyklÀkare pÄ Neuropsykiatriska mottagningen i NorrtÀlje. Jag hade varken nÄgra farhÄgor eller förvÀntningar kring detta möte och i Àrlighetens namn var jag inte heller helt hundra pÄ varför jag skulle trÀffa en lÀkare dÀr. Att det hade göra med min misstÀnkta ADHD visste jag men inte mycket mer Àn sÄ.

LĂ€karen jag fick trĂ€ffa var en helt underbar mĂ€nniska och han Ă€r nog den bĂ€sta psyklĂ€karen jag har trĂ€ffat, Ă„ jag har trĂ€ffat mĂ„nga! Han var lĂ€ttsam samtidigt som vi pratade om viktiga och en hel del jobbiga saker. Jag fick mina diagnoser jag redan visste att jag har bekrĂ€ftade och faststĂ€llda. Vi pratade rĂ€tt mycket om hur jag fĂ„r vardagen att gĂ„ nu och hur jag klarar av att hantera mig sjĂ€lv, Ă€tstörningen och mina impulser som jag fĂ„r. Han gav mig beröm eftersom han tyckte att jag hade kloka resonemang och att jag  har kommit vĂ€ldigt lĂ„ngt i framför allt min Ă€tstörning. Han tyckte att jag borde förelĂ€sa om mitt liv "Om jag hade jobbat med sĂ„dant sĂ„ skulle jag absolut anvĂ€nda dig som en förelĂ€sare" och han frĂ„gade ocksĂ„ om han fick lĂ€sa min blogg. Detta beröm gjorde min dag!

NĂ„vĂ€l hur fantastisk och godhjĂ€rtad Ă€n denna lĂ€kare Ă€r sĂ„ kan han tyvĂ€rr inte styra vĂ€ntetiden pĂ„ en ADHD utredning. Tydligen kan det ta uppemot ETT ÅR innan jag kan fĂ„ en sĂ„dan utredning pga. vĂ€ntetiden, detta kĂ€nns lite tungt faktiskt. DĂ€remot kommer han skicka mig vidare till nĂ„gon enhet inom psykiatrin för att jag ska kunna komplettera min nuvarande psykolog och sĂ„ kommer jag troligen fĂ„ börja pĂ„ nĂ„got som kallas Fokushuset dĂ€r man fĂ„r delta i olika former av gruppterapier. Jag Ă€r ju som bekant inte vĂ€rldsbĂ€st pĂ„ att ta in all information jag fĂ„r sĂ„ kan mycket möjligt rört ihop allt men jag tror det var sĂ„ hĂ€r han sa.

 

Äldre inlĂ€gg

Nyare inlÀgg