Om





Även om det känns så, så vet jag att jag är långt ifrån ensam med att dras med en psykiskohälsa.

I mitt fall handlar det bland annat om långvarig ätstörning, borderline och hsp.
Oavsett om du själv har eller känner någon med någon typ av psykiskohälsa tänker jag att det är viktigt att känna att man inte är ensam.
Å det är lite det som är syftet med denna blogg.
Jag vill dela med mig av hur det är att dras med detta.
Kanske kan jag hjälpa/stötta någon, kanske någon hjälpa/stötta mig
Huvudsaken är att vi inte behöver känna oss ensamna.

Prenumerera


Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från april 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Motiverad

Nu har jag varit hos min dietist och jag måste säga att mötet kändes och gick riktigt bra. Vi såg över mina matvanor och så som jag redan hade på känn så är mitt nuvarande intag lite för litet för mig. Att sätta in en näringsdryck tyckte ingen av oss var en bra lösning eftersom det inte bör vara något som man har permanent. Det kan ju bli så att man kan behöva näringsdryck i en period för att få en snabbare viktuppgång om det visar sig att det går lite trögt. Men som sagt i nuläget tyckte vi att det var bättre att jag ökade ut mitt dagliga intag genom att göra mina mellanmål kl.14 lite större, eftersom mellanmålen jag har nu är på tok för små för mig.

Vi diskuterade kring olika alternativ och kom överens om ett visst kcal intag som jag minst måste få i mig till mellanmål varje dag. Vi gjorde en liten lista på bra alternativa mellanmål bara för att jag ska ha något att utgå ifrån, men jag får självklart äta andra saker också om jag vill, så länge som de uppnår rätt kcal värde. Med detta nya kcal värde kommer jag kanske till och med våga unna mig att äta saker som varit extremt jobbiga och laddade för mig att äta, som till exempel glass (passande nu till sommaren).
Det är klart att detta känns lite jobbigt och ångestladdat för mig men inte lika jobbigt och ångestladdat som jag hade trott att det skulle göra.
Faktum är att detta egentligen är exakt samma intag som jag hade när jag kom hem från Danderyd för 2 år sedan så egentligen är det "bara" att gå tillbaka till de rutinerna jag hade där. Vet egentligen inte varför jag började rucka på de rutinerna... eller jo det är klart det har ju varit min ätstörning som gjort att jag dragit ner på intaget succesivt, men jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att den fick övertaget igen när jag hade kommit så långt. Men strunt samma huvudsaken är nu att jag är MOTIVERAD till en förändring. Att jag har BESTÄMT mig för att ta tillbaka makten över ätstörningen. Att jag nu är beredd att äta mer för att gå upp i vikt igen (även om just viktuppgången känns skrämmande. 
Jag är lite rädd, jag har lite ångest MEN JAG ÄR MOTIVERAD!







Tankar inför dietist mötet

Har funderat en del på mötet jag ska ha med dietisten på måndag.

Att träffa en dietist har alltid varit förenat med mycket oro och ångest för mig och jag har aldrig gillat dessa möten. Jag har nog inte heller varit mottaglig för vad dietisten sagt och har väl mer eller mindre alltid tyckt att de varit orättvisa och dumma. 

Men nu för första gången i mitt liv känner jag att jag faktiskt VILL träffa dietisten. 
Jag tycker det ska bli skönt att få prata om mina matvanor och bolla idéer. Skönt att någon talar om för mig hur jag bör äta för att må bra (även om valet är mitt). 
Men denna gång har jag bestämt mig för att verkligen försöka ta till mig vad dietisten säger och även om mötet på måndag troligen kommer leda till nya tuffa utmaningar för mig känns det ändå rätt skönt att för en gångs skull slippa tänka så mycket själv och istället "bara"  göra så som jag blir rådd om att göra. 

2 veckor senare och halvvägs tillbaka

Nu har det gått 2 veckor sen jag tappade så där mycket i vikt, efter att ha tagit bort näringsdrycken på prov.

Första veckan började jag med att normalisera mina promenader. Det var en utmaning för mig men jag klarade av det och är stolt över det. När jag sedan vägde mig efter 1 vecka så hade jag gått upp i vikt men alldeles för lite för att inte göra fler förändringar. Ännu en gång ställdes jag inför valet att: gå den enkla vägen och börja med näringsdryck igen, eller göra någon annan förändring. Jag valde att byta ut ett av mina mellanmål (har några jag varierar med de olika dagarna) till ett något mer kaloririkt alternativ samt att fortsätta att hålla mina nya "promenadriktllinjer". Detta blev också en utmaning för mig men jag har lyckats även med detta och i går när jag vägde mig hade jag ännu inte gått upp det jag tappade när näringsdrycken togs bort men jag hade i alla fall gått upp nästan hälften av det jag hade tappat vilket jag kan tycka är bra gjort av mig.

På måndag ska jag få träffa min dietist och i och med det kommer jag inte göra några ytterligare förändringar kommande vecka utan väntar tills jag fått prata med henne. Jag är fullt medveten om att de mellanmålen jag brukar äta vid 14 troligen är lite för små, och att min dietist med stor sannolikhet kommer att rekommendera mig att utöka dessa. Men det är något som jag väljer att inte tänka på så mycket just nu utan jag får ta den smällen när den kommer i så fall och göra det bästa av situationen då.

Glad påsk

Vill bara kort och gott önska er alla fina en

1-0 till mig

Gav anorexin en rejäl käftsmäll idag till middagen.
Mamma och pappa skulle äta köttsoppa och våfflor, så jag bestämde mig för att jag minsann också skulle äta våfflor (äter ju inte kött så soppan hoppade jag över).

Våfflor är något som jag nog inte har ätit på över 15-20 år!
Mitt beslut retade givetvis upp min anorektiska sida och jag fick sjukt mycket ångest. När mamma och jag väl stod där och gräddade våfflorna ångrade jag mig sååå mycket att jag sagt att jag skulle äta dem.
Den atomtiska "förbjudenmat" varningsklockan började genast att larma och ångesten ökade. För några år sedan hade anorexin vunnit och jag hade inte ätit några våfflor, inte ens smakat. 
Men i kväll vann jag! 
Jag tog min portion med våfflor och åt dem trots hög ångest och gapig anorexi monster i huvudet. 

Äldre inlägg