Om



 
Mail: ninni_brottman@hotmail.com
Facebook: Ninni Brottman

Även om det känns så, så vet jag att jag är långt ifrån ensam med att dras med en psykiskohälsa.

I mitt fall handlar det bland annat om långvarig ätstörning, borderline, hsp och nu en rätt ny upptäckt av ADHD som man har varit i skymundan i alla år.
Oavsett om du själv har eller känner någon med någon typ av psykiskohälsa tänker jag att det är viktigt att känna att man inte är ensam.
Å det är lite det som är syftet med denna blogg.
Jag vill dela med mig av hur det är att dras med detta.
Kanske kan jag hjälpa/stötta någon, kanske någon hjälpa/stötta mig
Huvudsaken är att vi inte behöver känna oss ensamna.

Prenumerera


Sidor

Visar inlägg från mars 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Dag 2 i lägenheten

I går kväll åkte jag och Chip hem till min lägenhet för andra gången i ordningen. 

I dag känns det inte alls lika bra att vara här som det gjorde förra gången. Jag har hög ångest och vet inte riktigt hur jag ska hantera den. Tårarna faller eftersom jag känner mig så misslyckad och konstig som får ångest över att vara i lägenheten. Varför kan det inte bara få kännas bra? Varför kan jag inte bara trivas här hemma? Varför måste det kännas så fel när det egentligen är rätt? Hur ska jag få ångesten och den olustiga känslan att försvinna?

Något som är väldigt konstigt är att när jag är ensam hemma hos mamma och pappa bekommer det mig oftast inte så mycket, det kan vara tråkigt men jag mår oftast inte så dåligt över det. Här hemma i lägenheten gör ensamheten mig galen och det är väldigt ångestfyllt att vara ensam här, jag känner mig väldigt ensam och till och med övergiven.

Det lättaste vore kanske att fly ångesten genom att åka hem till huset, men jag vet att om jag gör det så vinner ångesten över mig och det kommer bara bli svårare att vara hemma i lägenheten. Nej jag måste bita ihop och försöka stå emot ångesten, måste visa ångesten och mig själv att jag kan! Därför ska jag inte åka hem förrän dess att jag planerat att åka hem. 

Välkommen hem till mig

I natt premiär sov jag i min lägenhet och det har gått riktigt bra.

Jag åkte hem hit efter att ha ätit mitt kvällsmål och tittat på tv hos mamma och pappa. Det kändes lite konstigt att säga "God natt" till mamma och pappa för att sedan packa in mig och Chip i bilen för att åka hem till mig. Lika så kändes det lite konstigt att vakna i morse och veta att jag skulle äta frukost själv (något som var länge sedan jag gjorde). Men det var rätt mysigt att krypa upp i soffan framför tv-nyheterna och äta frukosten i lugn och ro.

Känslorna kring att vara här hemma går lite isär. Ena stunden känns det riktigt bra. Sen kommer ångesten och känslan av ensamhet ikapp mig och då blir det genast jobbigare. I dag har jag hanterat den värsta ångesten genom att packa upp och göra det fint här hemma. Sen har jag ju Chip så har även varit ute på promenader med honom. Nu sitter jag och äter mellis och ska snart åka hem till mamma och pappa vilket känns skönt nu.

Startskottet för att kunna bo själv har gått och jag klarade fan mig det jäkligt bra! Målet är nu att sova i lägenheten 2 dagar i veckan till att börja med. Både min mamma, syster och psykolog betonar vikten i att jag ska skynda långsamt så att jag inte kör på för hårt och rasar. 

 



Nobody needs me

" The truth is that nobody needs me. Absolutely nobody…" 

Det är i alla fall så jag känner och upplever det och jag är många gånger helt övertygad om att livet vore bättre utan mig. Redan som liten hade jag känslan av att jag mest bara var en börda och last för andra. Tyckte själv att jag var värdelös och misslyckad och jag hade svårt att förstå vad andra såg hos mig. 

Dessa känslor har inte blivit bättre med åren utan snarare tvärt om. Tycker inte att jag har presterat eller åstadkommit något bra eller att jag kommit någonstans i mitt liv, utan jag står kvar och trampar på samma ställe som jag alltid har gjort. Jag har så många fina människor omkring mig som stöttar, peppar och alltid finns där för mig men jag bidrar inte med något för dem så jag förstår verkligen inte vad de ser hos mig eller varför de ens vill ha mig i deras liv. Jag tycker inte att jag bidrar eller tillför något för någon och tänker att det inte skulle göra någon skillnad om jag inte fanns, för vem behöver mig?

Bara en kropp

Vissa dagar känner jag mig bara som en enda stor gigantisk kropp.

Var enda lilla millimeter på kroppen är outhärdlig att se och vart enda hekto på kroppen väger bly. Jag känner mig tung och klumpig och när jag tittar mig i spegeln hatar jag det jag ser för där i spegeln ser jag bara en enda stor gigantisk och ful kropp. Jag kan inte se bortom min kropp utan den står i centrum för allt och jag mår rent av skit över att behöva dra runt på den. Inte nog med att jag hatar min kropp så jävla mycket för när dessa känslor kommer som kommer alla andra känslor på samma gång och känslor och tankar kring att jag är ful, tjock, tung och värdelös ekar i mitt huvud.

När dessa dagar kommer är det inte så lätt att vara klok och följa den rätta stigen. Jag får hög ångest och måste kämpa hårt för att äta som jag ska och inte övermotionera. Men jag kämpar på och biter ihop för någonstans vet jag ju vad som är bra för mig.

30 år!

I går fyllde jag 30 år och idag blev jag firad som aldrig förr.

Hela dagen har huset varit fyllt med familj, släkt och vänner, jag visste att vi jag skulle bli firad idag men att det var så många som ville komma gör mig uppriktigt sagt rörd och när alla sjöng "ja må du leva" fick jag faktiskt en liten tår i ögat.  <3 

Fick många fina presenter, allt från presentkort, spadag till skogsäventyr i Småland. Men den absolut bästa presenten fick jag från min underbara familj, nämligen en fallskärmshoppning, något som jag har pratat länge om att jag skulle vilja göra.   :-) 

Nu har sista gästerna åkte hem och jag är trött efter att haft folk här hemma hela dagen. Det är en trött, glad, nöjd och väldigt rörd tjej som nu önskar er alla fina GOD NATT!

och till er som kom och uppvakta mig idag vill jag bara säga...….

Tack! Jag älskar er   <3 



                            


Äldre inlägg

Nyare inlägg