Det är så svårt att bryta gamla vanor.
Nu har jag varit hemma lite mer än en vecka och det har väl gått sådär.
Duracellen är nämligen tillbaka :-/
Det vill säga att jag har återigen glidit in på gamla banor och börjat fly ångesten genom att ständigt vara i rörelse.
Jag letar hela tiden efter något att göra. Där en aktivitet tar slut börjar en annan och klarar inte av att ta det lugnt i ens 5 minuter. 
På så vis kan jag känna att det vore bättre om jag inte hade blivit urskriven för på sjukhuset kunde jag ta det lugnt utan att få ångest över det.
Hemma stressar jag runt för att fly ångesten som visserligen kommer ändå.
Hur fan ska detta få ett slut?!