Om



 
Mail: ninni_brottman@hotmail.com
Facebook: Ninni Brottman

Även om det känns så, så vet jag att jag är långt ifrån ensam med att dras med en psykiskohälsa.

I mitt fall handlar det bland annat om långvarig ätstörning, borderline, hsp och nu en rätt ny upptäckt av ADHD som man har varit i skymundan i alla år.
Oavsett om du själv har eller känner någon med någon typ av psykiskohälsa tänker jag att det är viktigt att känna att man inte är ensam.
Å det är lite det som är syftet med denna blogg.
Jag vill dela med mig av hur det är att dras med detta.
Kanske kan jag hjälpa/stötta någon, kanske någon hjälpa/stötta mig
Huvudsaken är att vi inte behöver känna oss ensamna.

Prenumerera


Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från mars 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Skadefri dag

Jag fick ett armband, halsband och örhängen med fjärilar på av mamma i går. Hon tänkte på Butterfly project och menade dessa fjärilar stod för familjen. Varje gång jag får impulsen att skada mig själv ska jag titta på fjärilarna och tänka på min familj, å dem vill jag ju inte skada.

Så vet ni?  Idag har jag faktiskt inte skadat mig själv.

 

:-/

Psykolog

Nu sitter jag och en vårdare i en taxi på väg tillbaka till Danderyd. 

Jag har varit hos min psykolog för första gången sen jag blev inlagd den 11 januari. Vi pratade om hur jag haft det sen sist och hur mina tankar går just nu. Det blev väldigt jobbigt rent känslomässigt och många tårar föll. 

Nu är jag sådär trött, tom men ändå full av tankar. Ni vet så där som man blir när man varit hos sin psykolog. Har fått en ny tid om ca två veckor, kan kanske vara bra.

Värt att kämpa?

Funderar på om det är värt att fortsätta kämpa. Mitt liv känns som en  spiral som börjar om och om igen.

Så länge jag är inlagd klarar jag av ångesten, tankarna och depressionen tack vare personalen och massa piller. Maten fungerar också rätt bra tack vare att personalen har full koll och för att jag vill vara duktig flicka. Såhär har det alltid varit, det fungerar när jag är under behandlingar/inlagd. När jag sedan kommer hem är det INTE frågan om OM jag rasar, utan NÄR!? 

 

Stjärna och hjärta

Middagen i går gick inte så bra. Matspökena gjorde sig påminda och jag klarade inte av att äta upp.

Efteråt kände jag mig så misslyckad som inte klarade att äta hela middagen. 

Mamma och en i personalen pratade och tröstade mig. De försökte att få mig att tänka på alla gånger jag faktiskt lyckats. De mena på att mitt fokus bör ligga på alla gånger som det faktiskt gått/går bra istället för de gånger det inte gör det.

Mamma kom på att jag kan rita en stjärna i min kalender varje gång jag lyckas med maten och när jag samlat ihop 10 stjärnor unna mig någonting. En bra idé tyckte både jag och personalen. Jag kom även på att jag borde notera varje dag som jag INTE självskadar.

Så från idag kommer jag att rita en stjärna 🌟 när jag lyckats med maten och ett hjärta 💕 när jag lyckats med att INTE självskada.

Äldre inlägg